Härom dagen deltog jag som föreläsare på en inspirationsdag för lärare med temat naturvetenskapen och livets mening. Föredragen var intressanta, paneldebatten mellan oss föreläsare livlig och de avslutande frågorna från publiken berikande. Och så, precis före slutet, kraschlandade alltihop.
I samband med en fråga om hur man bemöter barn och ungdomar som uppfostrats i kreationistisk anda fanns det lärare som menade att det var helt oproblematiskt. Den vetenskapliga synen kan ställas bredvid den religiösa och man behöver som lärare inte försöka övertyga eleverna om vad som är rätt. Det vore till och med direkt fel att göra det och i strid med en god lärargärning. Dessutom är det ju ett välkänt faktum, menade man, att vetenskapen inte representerar någon absolut sanning. Ungefär så gick resonemanget. Panelen var i chock och hann knappast återhämta sig innan evenemanget var slut och det blev bråttom till tåget.
I USA har kreationismen gjort framstötar i skolan med just samma argumentation. Där handlar det om hur religiösa rörelser listigt gör bruk av sanningsrelativism för att smyga in kreationismen i skolan. I Sverige förhåller det sig nog annorlunda. Här handlar det snarare om en relativistisk kunskapssyn som fått fotfäste i skolvärlden och som lämnar skoleleverna helt skyddslösa.
Jag har full förståelse för att det finns en problematik i hur man skall möta barn och ungdomar från familjer och kulturer där kreationism och liknande föreställningar spelar en viktig roll. Här måste det finnas en lyhördhet för de problem som kan uppstå. Men lösningen kan inte vara en fullständig kapitulation där skolans svar blir: ”ja, så kan man ju också tycka”.
Man har rätt att tycka vad man vill men man har inte rätt att stå oemotsagd. Respekt för en avvikande åsikt innebär inte att man håller tyst, utan att man lyssnar och kommer med motargument. Det handlar om att försöka övertyga, och i ljuset av goda argument låta sig övertygas. Det finns kunskap, vilken skolan har ansvar att förmedla, som är absolut i varje rimlig mening. En lärare måste ha modet, och övertygelsen, att säga: ”nej, du har faktiskt fel, det är så här det ligger till.” Skall det verkligen behöva vara så svårt?
Skolan borde utbilda eleverna (och lärarna) i vad som är skillnaden mellan vetenskapliga teorier utsatta för den vetenskapliga processen och otestbara dogmatiska påståenden. Ibland får man höra att vetenskapliga teorier är ju bara teorier, så de är lika bra som någon annan teori (som någon snyter ur näsan i stunden, som kreationism, scientologi, och religioner).
Haha kul att jag skrev en snarlik kommentar på facebook innan jag läste din 🙂
Dan & Fredrik
Jag håller helt med.
Min hypotes är att varje barn använder den vetenskapliga processen för att bringa reda i sin verklighet. Och den är i grunden vad som skiljer oss från djur.
Jag kommer ihåg när jag lärde min dotter det abstrakta koncept färg, att något attribut inte är tinget i sig utan en egenskap hos tinget. Allt helt naturligt utfört med duploklotsar liggande på magen (jag) medan dottern matchade färgen på klotsarna mot verkligheten.
Har då detta givit dessa snorungar en fördel?
Ja, det är min bestämda uppfattning. Båda mina döttrar presterar absolut helt över förväntan. Jag är helt enkel förbluffad över hur bra det går. Och tacksam, fast jag vet inte vem jag ska tacka.
Naturligtvis var inte detta en engångsföreteelse utan något som genomsyrade hela uppväxten, men för att förenkla så duger det.
Problemet är också språkligt. Teori i betydelsen hypotes och teori i betydelsen (natur)vetenskaplig naturlag. Jag brukar kontra när man hör att vetenskapliga teorier ”bara” är teorier att det är skillnad på vidskeplighet och naturlag!
Vänliga hälsningar,
Dan
Problemet är ju att fysiken idag inte har en aning om hur universum skapades, de vet inte vad gravitation är och i deras modeller över universum har de lagt till fudge factors som mörk energi och mörk materia som uppgår till 96% av universums massa – dvs de säger själva att de på sin höjd kan förklara 4 % . Jag är inte kreationist. Men jag har också väldigt lite förtroende för de förklaringsmodeller som cirkulerar och anses sanna.
Det är mycket vi inte vet om universum men det är också mycket vi vet. Att universum expanderar med utgångspunkt i ett hett och tätt tillstånd för ungefär14 miljarder år sedan hör till det vi kan hålla för sant, liksom att jorden är drygt 4 miljarder år gammal och att livet utvecklats via evolutionen. Detta slag av kunskap måste skolan kunna stå upp för. Samtidigt måste en lärare också kunna förklara skillnaden mellan det man vet, det man håller för sannolikt, det som utgör spekulationer och det man inte har en aning om. Vilket förstås förändras med tiden.
Att det finns mycket vi inte vet är knappast en orsak att ta till kreationism. Och kreationismen handlar väl främst om att många finner evolutionsteorin osmaklig, trots att den står på stabil vetenskaplig grund sedan mer än hundra år.
Jag är inte kreationist, men att säga att ”du har fel” tycker jag är förmätet. Utifrån vår kunskap om universum, enligt vetenskapen finns inga belägg för kreationism, vad jag förstår (lite beroende på hur man definierar begreppet kreationism), Men att säga att människor som tror annorlunda har ”fel” är ett typiskt tillknäppt fundamentalistiskt sätt att se det på. Jag har stor respekt för vetenskap, men att sätta sig på höga hästar och säga att ”jag har rätt och du har fel” är inte vad man bör lära ut i skolan. Man bör visa respekt för andra människors uppfattning, även om man inte håller med.
mvh
Olle
Påståenden om att 2+2=5, jorden är 6000 år gammal eller att förintelsen inte skulle ha ägt rum måste av skolan bemötas som vad de är, dvs felaktiga. Vad det innebär att hysa respekt för sådana uppfattningar vet jag inte riktigt, däremot finns det ingen motsägelse mellan att hysa respekt för en annan människa och samtidigt försöka övertyga denne om att hen har fel.
Jag är inte helt övertygad om att ansatsen [att försöka övertyga henom att hen har fel] helt är betjänt av utfall som ”du har fel”.
2+2 kan faktiskt bli 5 eller mer (synergieffekt) I skolan ska man inte försöka övertyga eleverna om en viss syn på verkligheten (förutom att plädera för demokrati, vilket jag för övrigt ser som självklart och en hedervärd uppgift). Det står var och en fritt att tro att jorden är 6000 år gammal om man vill. Det är inte vad man idag anser inom vetenskapen, men om någon tror det, är det upp till henne/honom. Det vi (med vår begränsade hjärna) vet om universum, är trots allt antaganden (på goda grunder kan man tycka), men fortfarande antaganden. Det är en stor skillnad på förintelsens vara eller icke vara. Det är något som vi kan veta något om eftersom det finns ögonvittnesskildringar, överlevare, tusentals dokument. Hur universum uppstod och varför är något som skedde långt innan människan som art fanns, så det var en ganska dålig jämförelse.
Som lärare kan man säga att ”du ska kunna tänka så här”, inte ”du ska tänka så här”. Det är inte en relativistisk kunskapssyn utan handlar om integritet. Att min tanke är fri hör till de allra mest grundläggande rättigheterna.
Biologilektioner ska förvisso redovisa vetenskapens ståndpunkter men också ta sin utgångspunkt i barnens och ungdomarnas egna tankar och frågor. Det krävs varlighet för att få fram det.
Det är självklart så att det krävs varlighet. Men det finns frågor där skolan har en uppgift att faktiskt påverka vad eleverna håller för sant och inte nöja sig med att de bara reproducerar resonemang utan att tro på dem, Jag nämnde några exempel på föreställningar där en motargumentation är nödvändig: 2+2=5, jorden är 6000 år gammal eller att förintelsen inte skulle ha ägt rum. Tanken må vara fri, men det är inte samma sak som en rätt att stå oemotsagd.
Ditt språkbruk är arrogant och ger ett intryck av ett fundamentalistiskt maktmissbruk. Du vet att allt inte är förklarat, men på dessa frågor tillåter du bara de förklaringsmodeller som du själv accepterar.
Du är fullständigt på det klara med att universums finjustering innebär att livet är så osannolikt att den enda möjliga förklaringsmodellen är att det har funnits oändligt antal universum. Samtidigt vet du att Borde-Guth-Vilenkin visar att, oavsett om det appliceras på universum eller multiversum, visar att tiden har en början. Du vet också att universum accellererar allt snabbare tills energin är fördelad jämnt. Allt har således en början och åtminstone livsförutsättningarna ett slut.
Jodå, jag vet att forskare är duktiga på att hitta på nya möjliga lösningar på detta problem. Men allteftersom tiden går och allt fler teorier vederläggs, desto rimligare blir det att det är motsatsen som är rätt. Orsaken till universum finns inte att söka inom tid och rum, materia och energi. Kvar finns bara ett abstrakt medvetande som förklaring.
Kom inte och säg att troende inte kan använda förnuft och tanke. Sluta vara arrogant!
Professorn har väl inte påstått att han eller vetenskapen vet varför eller hur universum skapats?
Snarare är han väldigt ödmjuk när han för 3 dagar sen kommenterade:
”Samtidigt måste en lärare också kunna förklara skillnaden mellan det man vet, det man håller för sannolikt, det som utgör spekulationer och det man inte har en aning om. Vilket förstås förändras med tiden.”
Eller detta föredrag på bokmässan:
http://www.fritanke.se/sevart/ulf-danielsson-pa-bokmassan-2015/
Vänliga hälsningar,
Dan
Mitt inlägg har inget att göra med religiös tro eller guds existens. Det handlar om att etablerade vetenskapliga resultat om hur livet på jorden utvecklats via evolutionen bör läras ut i skolan och inte jämställas med uppfattningar där något sådant inte ägt rum. Många religiösa — inklusive katolska kyrkan — ser förövrigt inget problem med evolutionen.
Huruvida universum haft en början eller ej är en öppen fråga. Multiversum förefaller ur många synvinklar vara en rimlig möjlighet som jag själv tilltalas av. Dock ägnar jag mycket av min egen forskning åt att hitta problem och brister i de konkreta modellerna och skulle se det som en stor framgång om jag kunde visa att min förutfattade mening var felaktig. Det är så vetenskapen fungerar.
Det finns också frågor av existentiell betydelse där naturvetenskapen inte kan ge några svar, där det trots detta finns många som påstår sig säkert veta hur det ligger till. Jag hör inte till dem.
Hej!
Jag har läst Ulf Danielssons bok.
Ej säker på om det är vetenskap eller science fiction.
Den moderna kosmologin har målad in sig i ett hörn där man inte kommer ut.
Detta beror på att man fel tolkat den information som man får genom det ljus som kommer från det ställera objekten.
Detta innebär att det aldrig har varit något Big – Bang och att Universum utbyggas eller expanderas. Kosmologin är på fel väg. Ove xove.tedenstig@tele2.se
Ulf Danielsson bok.
Den moderna kosmologin, bygger på fel tolkning vid
betraktande arv ljus från ställera objekt .
Ljuset bromsar ned
sin hastighet med sitt halva värde på cirka fyra miljarder år.
Efter 16 miljarder år
har ljuset hastighet minskat till under en 1% av den ursprungliga värde.
Studerar man detta scenario finner man att bo längden öka
snabbare efter konvertering i teleskopi linser.
Denna ökning i våglängden stora avstånd har tolkas som en expansion
vilken således inte är sann.
Ett gott råd till alla kosmologer: skrota den nuvarande kosmologiska
teorierna och tänkt på något nytt.
Xove.tedenstig(snabel a)tele2.se