Ladies and gentlemen, we have detected gravitational waves! We did it!

“Ladies and gentlemen, we have detected gravitational waves! We did it!”

Ryktena talade sanning. Det var den 14 september klockan nio minuter i 12 på dagen som det hände. Någon som kände att det kittlade till i magen? Vad gjorde du just då? På ett avstånd av 1.3 miljarder ljusår kolliderade två svarta hål med massor 30 gånger solens med varandra och fick rumtiden att vibrera i hela universum. Ungefär så här såg det ut strax innan det hände:

Simulering från LIGO.
Simulering från LIGO.

Och man kunde dessutom på riktigt höra hur det låter om man översätter vågorna till ljud. Ett litet ”plupp” precis som i simuleringarna:

Effekten i den explosion som fick det att säga plupp var femtio gånger större än hos alla stjärnor tillsammans i hela det synliga universum under den bråkdel av en sekund som det pågick.

Läs mer hos LIGO. Läs också Århundradets upptäckt. Mer om gravitationsvågor kommer på bloggen framöver! Detta är bland de största vetenskapliga upptäckterna någonsin.

17 reaktioner på ”Ladies and gentlemen, we have detected gravitational waves! We did it!

  1. Gratulationer, LIGO !
    Med de ord som professorn använder kan man få för sig att det är ett nobelpris som väntar för detta… 🙂

    • Så klart Nobelpris…….. Postumt till Albert som räknat ut allt…utan en endaste superdator….hur bar han sig åt?

  2. Enligt http://journals.aps.org/prl/pdf/10.1103/PhysRevLett.116.061102
    så var det två hål med respektive 36 och 29 solmassor som smälte ihop till ett på 62 solmassor som roterar med 0,67 av ljushastigheten.

    Således gick hela 3 solmassor upp i gravitationsrök på några millisekunder. Det måste ha varit en sjuhelsikes smäll!

    Vore intressant att få en förklaring på hur man mäter rotationen. Som jag fattar det lyckas man mäta rotationen av den innersta delen av ackretionsdisken precis innan materien försvinner för alltid, och det sätter på något sätt en gräns för hur snabbt hålet kan rotera.

  3. En fråga. Gravitationsvågor innebär, om jag fattat rätt, att själva rymden kröker sig en aning. Då undrar jag, kan det gå vågor även i tidsdimensionen?

    • Beroende på hur man räknar kan man säga att effekten beror
      på en vibration i rummet eller i tiden. Vilket det handlar om är delvis en
      meningslös fråga som bara har att göra med vilka koordinater man väljer. Det
      viktiga är vilket konkret resultat man får när det gäller mätbara
      förutsägelser. En förändring i tid eller sträcka påverkar en ljusstråles
      framfart på liknande sätt. Den allmänna relativitetsteorin är knepig på detta
      sätt… Intressant nog finns det förslag på mätningar där man just fokuserar på
      tiden. Pulsarer, ett slags snabbt roterande stjärnor med noggrann tidhållning,
      kan användas för att ta reda på om gravitationsvågor far förbi. Resultatet blir
      permanenta skift i tiden.

  4. Också en fråga. Kan dessa resultat säga något om existensen av och egenskaper hos gravitonen?

    • Inte direkt. Om man har väldig tur skulle effekter av kvantgravitation kunna påverka miljön nära ett svart hål men det är ganska spekulativt.

  5. Grattis LIGO. Inte nog med att man upptäckt gravitationsvågor utan man kan även säga en hel del om objekten som orsakar dom. Exempelvis massan hos respektive objekt innan kollisionen. Hur bar man sig åt där? 1.3 miljarder ljusår är ju inte precis runt hörnet men kan man även säga något om riktning? Har instrumentet även kapacitet att säga något om de gravitationsvågor som uppstod vid Big Bang?

    • Ur den precisa formen och amplituden på signalen kan man läsa ut bland annat massor och avståndl. Det är verkligen fantastiskt att det är möjligt. Riktningen är mycket ungefärlig men med ytterligare detektorer kommer det att bli bättre. Big Bang får nog vänta till andra detektorer om det inte sker något oväntat…

    • Beroende på hur man räknar kan man säga att effekten beror
      på en vibration i rummet eller i tiden. Vilket det handlar om är delvis en
      meningslös fråga som bara har att göra med vilka koordinater man väljer. Det
      viktiga är vilket konkret resultat man får när det gäller mätbara
      förutsägelser. En förändring i tid eller sträcka påverkar en ljusstråles
      framfart på liknande sätt. Den allmänna relativitetsteorin är knepig på detta
      sätt… Intressant nog finns det förslag på mätningar där man just fokuserar på
      tiden. Pulsarer, ett slags snabbt roterande stjärnor med noggrann tidhållning,
      kan användas för att ta reda på om gravitationsvågor far förbi. Resultatet blir
      permanenta skift i tiden.

  6. Om gravitationsvågor. Vad är den avgörande skillnaden?
    att ständigt utsätta sig för ett varierande gravitationsfält, som vi alla gör på jorden genom jordens rotation
    och
    att under ett tiotal millisekunder utsätta sig för ett snabbt varierande gravitationsfält från en hål-krock för 1,3 miljarder år sedan?

    • Med gravitationsvågor menar man den förändring av gravitationsfältet
      som innebär att energi skickas ut och som kan uppfattas som en vibrerande våg
      på stora avstånd.

      • Hål-massorna och därmed gravitationsfältet ändrade sig i stort sett momentant. Skulle vi resa med vågfronten skulle vi inte märka något av händelsen.

        Själv finner jag fallet att
        fältet blir ett varierande fält på grund av accelererad rörelse i fältet
        är ekvivalent med fallet att
        fältet i sig är varierande

        för en åskådare som mäter fältet.

  7. Hej. Jag har en fråga som gäller funktionen hos Michelson
    interferometern vid detektion av gravitationsstrålning. Interferometern har ju
    två armar där initialt vägskillnaden för ljuset är ett heltal plus 0,5
    våglängder och det blir destruktiv interferens. Då en våg passerar minskar
    antalet våglängder i ena armen och ökar i den andra, varför den destruktiva
    interferensen rubbas och en signal uppkommer säger man.

    Men. När man i populärvetenskap beskriver universums
    expansion och ljusets rödförskjutning så säger man att ljusets våglängd ”följer
    med” i expansionen, varvid ljuset rödförskjuts. Har universum expanderat 10 %
    under ljusets resa så har ljusets våglängd ökat med 10 %.

    Nu undrar jag över följande: Om ljusets våglängd ”följer med”
    i gravitationsvågens töjning av rummet borde ju antalet våglängder i de två
    armarna hela tiden vara oförändrat och den destruktiva interferensen kvarstå.
    Om den ena armen förlängs med andelen tio upphöjt till minus tjugoett och
    ljuset i den ökar sin våglängd med samma andel så är ju antalet våglängder
    oförändrat.

    Hur kan man förklara att det blir en förändring av
    interferensen om nu ljuset påverkas på samma sätt som rummet?

    • Det beror på utformningen av instrumentet med två vinkelräta rör. Jag tolkar det som att när vågen passerar det ena röret påverkar det rummet där men inte det andra röret (än), och påverkar inte sedan det andra röret på samma sätt (beroende på vilket håll vågen kommer i från), vilket ger upphov till olika lång väg för varje ljuskvanta som befinner sig på två ställen samtidigt i de olika rören. Och då får man en interferensförändring i detektorn.

Kommentarer inaktiverade.