Vi blir bara dummare och dummare

 

Egentligen gick det väl snett redan för 20000 år sedan då människans hjärna antas ha varit som allra störst, även om vi under en stor del av 1900-talet har kunnat trösta oss med ett stigande IQ. Sedan  kom Windows 95.

I tidskriften Intelligence (var annars) kan man läsa om hur tonåringar världen över, inte minst i Skandinavien, blir allt dummare för varje generation. (Se också här.)  Effekten är stor. I ett trettioårigt perspektiv handlar det om ungefär sju steg på IQ-skalan i fel riktning. Detta är ett enormt tapp sett som ett medelvärde och tappet sker dessutom inte likformigt över alla begåvningsnivåer. Det är främst i det högre skiktet som försämringen sker och innebär därför att de yngre medlemmarna av den så kallade eliten inte längre har alla flingorna i paketet. De som förväntas styra och ställa i världen, hitta på de nya fiffiga uppfinningarna och i största allmänhet hålla reda på saker och ting börjar bli som folk är mest. Någon skillnad vad gäller kön kan inte skönjas. Flickor och pojkar dyker tillsammans.

Och vad är då förklaringen? Jag har redan gett den: Windows 95. Trendbrottet kom i mitten av 1990-talet och kopplas till ett alltmer utbrett skärmtittande i olika form. Det som tar stryk är förmågan till koncentration vilket i sin tur är en riskfaktor för dumhet.

Vilka är det då som påstår detta? Det handlar om två nyzeeländska forskare, James Flynn och Michael Shayer. Förvisso hör de till en generation som nog gärna tycker ju förr dess bättre, men det är icke desto mindre oroväckande resultat de presenterar. Flynn är heller inte vem som helst. Det var just han som upptäckte den ökning av intelligenskvoten som vi hittills kunnat glädja oss åt: den så kallade Flynneffekten. Och som nu alltså har gått in i väggen.

Så hur skall man hantera utvecklingen? Receptet är enkelt. Arbetsgivare bör tänka sig för när de anställer någon under 40, föräldrar bör dra ur sladden och tvinga sina barn att läsa böcker. Tjocka böcker. Och du själv bör inte läsa alltför många bloggar.

  • Karl Jansson

    Problemet beskrevs redan 2010 i boken ”The Shallows”, How internet is changing the way we think, read and remember. D.v.s. att hjärnan anpassar sig efter att alltid ha en lätt lösning, att googla i stället för att tänka lite till. Att alltid förvänta sig att ha en länk att klicka på i texten, att texter inte skall vara för långa, och att de måste komma till en slutsats innan intresset lockas av något annat blänkande.

    Jag som har varit med sedan starten kan bara instämma i hur jag själv förändrats i min läsning och lösning av problem sedan internets tillkomst. Förr i tiden hade man en massa fackliteratur om mjukvara på jobbet, manualer och liknande. Att flytta kontor krävde ett tiotal flyttkartonger, nu för tiden krävs det en halvfull kartong. Har endast behållit några pappersböcker av nostalgiska skäl, och för att kunna visa ungdomarna hur det var förr i tiden. Har till och med en klassisk räknesticka att förevisa. Den fick jag i sjunde klass i skolan. När jag förevisar den och undrar om de vet vad det är tittar de konstigt på mig.

    På plussidan kan man notera att produktiviteten gått upp väsentligt. Förr i tiden fick man lägga ner mycket möda och tid på att slå i böcker för att hitta något, och man kom även ihåg det när man väl hittade det. Nu googlar jag bara och hittar oftast ett antal olika lösningar som jag kan ta och modifiera/kombinera efter mina behov. Min hjärna lägger ofta inte lösningar på minnet då jag lätt kan googla upp dem igen. Samtidigt finns problem som inte går att hitta google-lösningar på, och då kan man lägga ner tiden på att lösa dessa i stället.

    Ytterligare plus är förstås den ofantliga mängd information som finns tillgänglig. När man läser denna blogg eller artiklar kan man lätt googla upp andra som skrivit om samma sak för att borra djupare. Att leta reda på vetenskapliga papper om ämnet för en snabb fördjupning eller verifiering går på ett kick. Och det är ju lite motsägelsefullt att man blir grundare fast djupare samtidigt.

    Har jag då fått lägre IQ sedan innan internet? Nejdå, tvärtom upplever jag. De problem jag kan lösa idag ligger bortom vad jag ens kunde föreställa mig då. Ett helt annat sätt att närma sig ett problem har infunnit sig. Ingenting är omöjligt 🙂 för att citera en av de stora tänkarna, Gunde Svan.

    Misstänker att folk egentligen inte blivit dummare, utan att slutsatsen baseras på ett mätproblem som mäter fel saker, eller mäter på fel sätt. Just IQ är ett väldigt tveksamt/trubbigt mått. Det mäter egentligen bara hur bra man är på IQ-tester. Visserligen sägs att man kan se korrelation mellan hur bra man är på det och hur bra man klarar av andra saker i livet. Dock finns många exempel på framgångsrika människor som uppenbarligen inte skulle klara IQ-test speciellt bra. Så jag är mycket misstänksam mot alla såna här påståenden.

  • Lars

    Tillhörande gruppen äldre universitetsstudenter (35+) kan jag bara instämma i oron. Jag har ibland stött på en attityd hos studenter som visar sig i att man är mer intresserad av att bara fixa uppgifterna, och att försöka få ”godkänt” på så enkelt sätt som möjligt. Saken blir inte bättre av ”kurslitteratur” med titlar som ”Anesthesia made incredibly easy!” och liknande. Det verkar överlag finnas dåligt med tålamod för att lära sig saker på djupet.

  • Tomas

    ”Och vad är då förklaringen? Jag har redan gett den: Windows 95. Trendbrottet kom i mitten av 1990-talet och kopplas till ett alltmer utbrett skärmtittande i olika form.” Betyder det att du anser att ”Det högre skiktet” använder datorer, och även mobilen antar jag, i betydligt lägre grad än lågutbildade?