Igår presenterades ett dokument så märkligt att man väl aldrig trodde det vara möjligt: en officiell rapport om de flygande tefat (eller UFO (eller UAP)) som framförallt amerikanska militärpiloter observerat under åren.
Några bevis för att utomjordingar besökt jorden presenteras förstås inte men innehållet är ändå spektakulärt: man påstår att det finns observationer av verkliga föremål som uppträder på ett sätt som överträffar allt vad känd teknologi kan åstadkomma och som man alls inte kan förklara. Det intressanta med rapporten är att den överhuvudtaget existerar och för de som drömmer om att utomjordingar besöker oss kan den knappast vara en besvikelse. Om man leker med den osannolika tanken att det verkligen skulle handla om utomjordingar är det väl just så här de första indikationerna skulle presenteras? Det är som hämtat ur en SF-film där regissören försöker få till en realistisk historia. Frågan är vad som händer i nästa scen? Vilka förklaringar kan finnas?
1.
Utredarna hävdar att det med säkerhet rör sig om fysiska fenomen och inga optiska illusioner eller rena påhitt. Men är det verkligen säkert? Kan vi vara säkra på att utredarna besitter den kompetens och fantasi som krävs för att lista ut hur tillfälligheters spel och solreflexer i en kamera i kombination med hallucinationer och rena lögner kan ge upphov till skenbart oförklarliga observationer? Kan vi verkligen lita på att det är de skarpaste hjärnorna som fattat pennan? De finns de som argumenterar för att det faktiskt inte är så svårt att hitta naturliga förklaringar till mycket av det man observerat.
2.
En möjlig förklaring man lägger fram är att det skulle handla om främmande makt typ Kina eller Ryssland. Just detta finner jag vara helt orimligt och som hämtat från James Bond. Teknologiska framsteg kommer inte ur ett vakuum utan kräver en existerande fysikalisk grundkunskap. Det finns ingen som helst möjlighet att man i ett kinesiskt eller ryskt labb i hemlighet revolutionerat fysiken, lyckats hålla tyst om det och använt kunskapen till att enbart leka med amerikanska piloter.
En något mer trolig variant på temat vore att man utvecklat system för att störa ut sensorer och få dem att tro att de ser annat än vad de gör. Att amerikanska militären helt enkelt blivit hackad. Men skulle detta pågått i decennier på ungefär samma sätt?
3.
Kan det vara USA själva som har projekt så hemliga att militären själv knappt känner till dem? En nätt liten konspirationsteori. Man hävdar i rapporten att detta inte stämmer, men varför skall man tro på det? Kanske några av incidenterna handlar om luriga drönare, intelligenta missiler eller experiment där man testar att störa ut de egna piloternas sensorer. Låter väl inte alldeles orimligt? Och praktiskt om alla de som inte har med saken att göra får för sig att det handlar om utomjordingar. En perfekt täckmantel.
4.
Kan det röra sig om någon form av okända naturliga atmosfäriska fenomen? Men vad skulle detta kunna vara? Klotblixtar är fortfarande gåtfulla. Det handlar om glödande klot av plasma som uppträder i samband med åskväder som kan sväva runt under flera sekunder. Finns det mer av denna vara? Kanske några av händelserna kan förklaras på detta sätt? Moln av svävande iskristaller kanske kan förklara några andra.
5.
Och så finns det förstås en del skräp av annat slag som svävar runt i luften. Ett enda av de rapporterade fallen lyckades man faktiskt förklara med hjälp av en väderballong.
Och detta tömmer ut listan. Nästan. Sedan finns ju det som många egentligen hoppas på och som är det egentliga skälet till all uppmärksamhet.
Ave Loeb är en framgångsrik fysiker och astronom vid Harvard. Han har för allmänheten gjort sig känd genom sin bok om Oumuamua som han vill koppla till utomjordingar. Ett kometliknande objekt där man från banans form dragit slutsatsen att den måste komma från ett annat solsystem. En fascinerande och vetenskapligt mycket viktig upptäckt. Men som om detta inte skulle vara nog hade objektet en underlig form och rörde sig lite oväntat – kometer som avger gaser och stoft kan vara lite knepiga – vilket gav upphov till tämligen grundlösa spekulationer om att det måste vara artificiellt. Loeb tar överraskande nog spekulationerna på stort allvar och ser detta som ett viktigt skäl till att ha beredskap för att på nära håll kunna studera framtida objekt av detta slag.
Loeb har i en färsk artikel i Scientific American inte oväntat gett sig in också i debatten om UAP. Hans uppmaning är inte orimlig: man skall undersöka fenomenet vetenskapligt och inte förlita sig på gamla observationer. Man bör målmedvetet samla in data och sätta upp sensorer där observationer brukar göras. Den officiella rapporten är inne på samma spår. Man kan notera att det trots att det i våra dagar dräller av kameror i form av mobiltelefoner har antalet observationer av UAP inte ökat. Detta skulle väl tala för att fenomenet – i strid med rapporten — inte svarar mot något verkligt och att ytterligare efterforskningar inte kommer att finna något av intresse. Och att spekulationerna bara kommer att fortsätta.
Där skulle man kunna lämna det. Men något som ändå är lite märkligt i rapporteringen är att ingen vågar sig på några spekulationer typ ”tänk om”. Trist. Sådant är ju ändå rätt underhållande. Så varför inte? Tänk om det verkligen vore utomjordingar? Eller, låt oss föreställa oss den där filmen. Hur slutar den? Vad hittar man?
OM förklaringen skulle vara utomjordisk teknologi är den knappast bemannad. Varför skicka ut levande varelser på långa resor där de mest är i vägen och bara får tråkigt? Specialdesignad teknik kan göra ett bättre jobb. Se bara vad obemannade sonder lyckats åstadkomma i vårt solsystem. Rimligare att tänka sig är hur en oss överlägsen civilisation skickar ut vetenskapliga sonder för att undersöka livets utveckling och begynnande civilisationer på andra planeter. Civilisationer med en sådan kapacitet är nog inte vanliga i universum. De flesta lyckas nog inte överleva tillräckligt länge. Däremot är antalet jordliknande planeter högt – kanske 100 miljoner bara i vår Vintergata. En vetenskapligt intresserad civilisation med kapacitet att resa mellan stjärnor får det alltså ganska jobbigt om man vill ha koll på vad som händer överallt i en galax. Och givet att de lyckats få nys om oss måste deras övervakningssystem vara omfattande och effektivt. Information om att vi uppnått någon form av teknologisk kompetens har med radiovågors hjälp inte nått längre än knappa 100 ljusår – ingenting med galaktiska mått. Alltså, övervakningen av jorden måste ha pågått över tidsskalor jämförbara med hur länge det tagit för människan att utvecklas. Hundratusentals eller till och med miljoner år. Man associerar osökt till Arthur C. Clarkes 2001. Detta passar också väl med de tider som krävs för att förflytta sig i Vintergatan med hastigheter under ljusets. Och låt oss inte flippa ur fullständigt utan anta att också utomjordingar är begränsade av just detta – alldeles oavsett vilka fiffiga framdrivningsmetoder de klurat ut.
Man måste alltså föreställa sig ett projekt som pågår i miljoner år att jämföra med våra egna vetenskapliga projekt vilka som mest planeras över decennier. Voyagersonderna på väg ut ur solsystemet levererar fortfarande data efter ett knappt halvsekel. Det är därför inte alls säkert att de hypotetiska utomjordingarna fortfarande finns kvar. Kanske det bara är deras övervakningssystem som fortfarande fungerar och autonomt samlar in vetenskapliga data. Om man sträcker ut tidsskalorna ytterligare lite grand kan det ju också vara så att ursprunget står att finna i en annan galax, och att det inte bara är planeter i Vintergatan utan också i andra galaxer som är satta under bevakning? Kanske deras hemplanet stod att finna någonstans i Virgohopens myller av galaxer?
Sådant kan man drömma om. Men hur det än ligger till, ensamma är vi nog inte. Någonstans finns de, har funnits, eller kommer att finnas, de som liksom oss blickar, har blickat eller kommer att blicka ut i universum uppfyllda av drömmar. Och säkert har några av dem nått, eller kommer att nå, mycket längre än oss. Om vi någonsin får lära känna dem är en annan historia.