tidsresor

The physics of Julkalendern 18-24/12 2020

Ulf Danielsson Jorden, Universum , ,

Mira i Rakel får stopp på tåget, Ivar finner sin Greta och Anna-Karin får sin farfar och farmor. Och det svarta hålet försvinner med en Hawkingsk puff på självaste julafton. Och Sören får växa upp. En överkoppling sker till ännu en ny världshistoria där allt är ordnat till det bästa.

Men en tanke gnager i bakhuvudet. Alla dessa andra världshistorier som vi fått följa och som krävs för att allt skall gå ihop, nog måste de fortfarande finnas där och existera parallellt med den nya? Och vara precis lika verkliga? Jag börjar rita upp diagrammen. Rakel far dit och Mira far dit. I den verkligheten överlever Sören i den inte… Och där en Vilgot med ovårdat skägg och där en Anna-Karin. Det blir komplicerat. Jag lägger ner pennan.

Men det finns också en annan möjlighet. Tidsresor kan ju trots allt vara möjliga också utan denna härva av parallella verkligheter. En enda världshistoria där allt är, och var, bara på ett sätt. Vad som krävs är att resan tillbaka i tiden förändrar det förflutna på just precis det sätt som krävs för att den framtida tidsresan bakåt i tiden skall bli möjlig. Runt runt i tiden på ett motsägelsefritt sätt. Det skulle alltså vara omöjligt för Mira, eller Rakel, att 1920 göra annat än just det som banade väg för det som hände 2020. Kan det vara just så det gick till? Att den verkliga verkligheten är just den där Sören lever till de dryga 100 för att berätta sin historia?  Där han får träffa Mira i ett avslut i paritet med bröderna Nolans Interstellar? De andra historierna vi fått följa skulle alltså aldrig ha varit verkliga? I själva verket existerar de inte på annat sätt än som minnen hos Mira och Rakel och är inte mer verkliga än drömmar. Inbillningar som skapats till synes spontant för att tidsresorna logiskt skall hänga ihop?

Jag struntar i diagrammen. Ja, just så måste det vara.

The physics of Julkalendern 12-17/12 2020

Ulf Danielsson Universum , ,
Bild SVT.

Nu börjar det bli rörigt.

Mira (i Rakels kropp) lyckades rädda Sören och därmed förändra historien. Och det med besked. När hon kommer tillbaka till 2020 är det inte bara tidningsklippet som ändrats. Anna-Karin existerar inte längre och Vilgot är ensam och olycklig. Eller snarare: Anna-Karin har aldrig existerat eftersom hennes farfar aldrig träffade hennes farmor. Paradoxalt? Inte nödvändigtvis.

Vad som inträffat är att Mira via sitt ingripande i det förflutna skapat en ny parallell världshistoria. Det är till den hon återvänder för att upptäcka att mycket förändrats. Detta innebär inte nödvändigtvis att den gamla historien försvunnit. Den finns rimligtvis kvar. Det är ju också den som Mira kan minnas när hon tänker tillbaka. Faktum är att varje resa bakåt i tiden måste skapa nya världshistorier som subtilt skiljer sig från varandra. Till exempel kan det finnas varianter där Mira misslyckades att rädda Sören. Det var ju också i en sådan som hon befann sig från början när hon fann tidningsurklippet om branden. Det måste alltså finnas en mängd olika världshistorier som länkas samman genom tidsresorna. I vissa klarar sig Sören i andra inte. I vissa existerar Anna-Karin i andra inte.

Hur skall man bringa reda i detta så att det inte uppkommer några motsägelser? Den enda regeln man behöver hålla sig till är att man inte kan resa bakåt till en tidpunkt i samma världshistoria som man startar i. Annars strular det till sig. Milt sagt. Vid en resa bakåt i tiden måste man alltså alltid hamna i en annan världshistoria. Det faktum att man alltid byter plats med en annan tidsresenär – som Mira och Rakel gör – ger lite extra piff.

Rörigt?

Ett par diagram kanske kan vara till hjälp. Detta är den enklaste varianten… Tiden är riktad uppåt.

Mira och Rakel reser fram och tillbaka mellan två olika världshistorier. Detta kan de göra hur många gånger som helst utan motsägelser. Miras tidslinje är markerad med rött och Rakels med blått.

Men om nu Mira vill ändra det förflutna och själv uppleva det? Då måste vi involvera minst en ytterligare världshistoria…

Notera annars hur Mira, som börjar i historien längst till höger skulle, efter sin första resa bakåt i tiden, kunna lämna ett meddelande med spännande information till sig själv i framtiden som denna variant sedan skulle kunna resa tillbaka med längs den förbjudna streckade linjen. Och ställa till det. Det är alltså i världshistorien i mitten av diagrammet som Sören räddas och Mira verifierar detta genom att kontrollera i den gamla tidningen när hon rest tillbaka till 2020.

Julpyssel: Rita in de resor för Mira som fattas. Räcker det med tre världshistorier? Och hur skall Rakels resor gå för att det inte skall gå åt skogen? Något att fördriva tiden med innan tomten kommer.

Kan tiden stanna?

Ulf Danielsson Universum , ,

I vårt vardagsrum står morfar och mormors gamla moraklocka. Den har stått still nitton minuter i sex så länge jag kan minnas. Det är förmodligen mer än ett halvsekel sedan den senast tickade fram tiden och med dova slag markerade varje timme. Mamma hade idéer om att lämna in den till en urmakare men det blev aldrig av. Pendeln och loden finns kvar men själv har jag gett upp sådana planer.

Nitton minuter i sex. Någonstans, någon gång i det förflutna, existerar detta infrusna ögonblick. Är det på morgonen eller på kvällen? Jag tycker nog att det passar sig bättre för tiden att stanna på morgonen, kanske en lördagmorgon när ingen ännu vaknat. Morfar och mormor ligger och sover när tiden plötsligt stannar. Några fåglar i trädgården utanför fastnar i luften, och en solstråle fryser fast högt ovanför huset. En stund senare stiger morfar upp ur sängen, mormor ligger kvar och drar sig en stund till. Det är alldeles tyst i huset. Inget tickande eller dongande från moraklockan. ”Nu har den väl stannat för alltid” tänker morfar innan han går och sätter på kaffet.

Kan tiden stanna? På riktigt? Är det något som är relativt så är det just tiden. Beroende på hur du rör dig, eller på vilken höjd du befinner dig, går tiden olika fort. Skillnaden är inte stor. En resa tur och retur över Atlanten ger en skillnad på nägra miljardelar av en sekund. Men om du reser med hög fart, nära ljusets, tycks din tid nästan stå still jämfört med den som håller sig hemma på jorden. I ett bekvämt accelererande ryndskepp kan du ta dig till det observerbara universums yttersta ände och tillbaka igen på en livstid. Fast på jorden kommer det att ha gått miljarder år och inte ens minnet finns kvar av de som i en obegripligt avlägsen forntid vinkade avsked. På liknande sätt kan du resa till framtiden genom att hålla dig svävande i närheten av ett svart hål. Om du vågar.

Men allt är alltså relativt. Utan något att jämföra med kan du inte avgöra om tiden går långsammare eller om den till och med har stannat. Dina tankar tänks ju på motsvarande sätt långsammare och du kommer inte att hinna med att ha tråkigt även om inget händer. Kanske tiden alldeles precis har stannat? Och gått igång igen? Du skulle inte ha märkt någonting alls.

Värre förstås om den aldrig på nytt skulle börja flyta och inga ytterligare ögonblick någonsin inträffa. Att ingenting någonsin mer skulle hända. I julkalendern har tiden stannat, dagen före julafton, och frågan är om det handlar om det allra sista ögonblicket? Sex-åringen som följt julkalendern kan nog känna igen sig. Skall denna dan före dan aldrig ta slut? Kan det inte bli julafton snart? Vi får se. I morgon.

När någon frågar mig vad tid är brukar jag svara: ”tid det är vad man mäter med en klocka”. Den klocka jag då föreställer mig är den bästa tänkbara med en mekanism som osvikligt styrs av den allra mest fundamentala fysik och har en direkt kontankt med tillvarons fundamentala grund. Varje klocka vi själva försöker att konstruera är bara en eller mindre välfungerande approximation.

Detta gäller också den gamla moraklockan i vårt vardagsrum som fastnat i ett förevigt fruset och okänt ögonblick klockan nitton minuter i sex en morgon, eller kväll, för nu mycket länge sedan.

Tillägg efter julaftonens avsnitt:

I sista avsnittet sammanfattar Asrin:

”Man ska inte göra så med tiden. Den ska inte stanna eller vridas tillbaka. Den skall fortsätta framåt.”

Kan det sägas bättre?

Läs mer (och titta på video) på bloggen om The Physics of Julkalendern. Lyssna också på Vetenskapsradions veckomagasin (30 minuter in).