Plötsliga oförklarliga radioblixtar från rymden som varar bara några millisekunder. Vid Parkesteleskopet i Australien hade man upptäckt flera stycken. Ett nytt astronomiskt fenomen eller kunde intelligenta krafter ligga bakom? En viss typ av snabba blixtar fick namnet perytoner efter en korsning mellan hjort och fågel som författaren Jorge Borges placerat på Atlantis.

 

Historien om dem påminner lite grand om slutet av 60-talet när man upptäckte regelbundet signalerande radiokällor i rymden och först benämnde dem LGM – Little Green Men. Någon intelligens låg inte bakom den gången. Istället handlade det om en ny typ av stjärnor, neutronstjärnor, som var resterna av stora stjärnor som dött. Bara någon mil i radie och med massor större än solens roterar de många, många varv per sekund och pulserar som fyrar när materia krossas på de magnetiska polerna.

Men den här gången var lösningen, i alla fall delvis, av annat slag. Bakom några av de mystiska radiopulserna som Parkes såg fanns det verkligen en intelligens. Det handlade om hungriga anställda som då och då öppnade dörren till en mikrovågsugn som hade den fula ovanan att i samma ögonblick skicka iväg en puls av strålning. Lite snopet kan man tycka.

Men historien slutar inte där, alla pulserna verkar inte kunna förklaras med småätandet i tid och otid och elva stycken kvarstår som inte är perytoner. Areciboteleskopet på Puerto Rico, världens största, har sett en puls – i Kuskens stjärnbild – som man kunnat fastställa måste komma från någonstans utanför Vintergatan. Alla mikrovågsugnar skall tydligen ha haft dörrarna stängda vid det aktuella tillfället.

Det återstår alltså en stor gåta. Vad kan förklaringen vara? Kolliderande svarta hål har föreslagits men det finns också andra mer exotiska idéer. Under konferensen med Hawking i förra veckan diskuterade Carlo Rovelli och Francesca Vidotto en riktigt vild möjlighet. Det hela går ut på att svarta hål aldrig riktigt skapas utan materien studsar när den fallit djupt ner mot horisonten. Till en början ser det precis ut som ett vanlig svart hål, men det är förrädiskt. Efter några årmiljarder sker en kvantmekanisk tunnling där svart byts mot vitt. Det svarta hålet vänder sig ut och in och blir till ett vitt hål – en plats, eller snarare ett ögonblick i tiden – där inget kan bli kvar. All den materia som var på väg att bilda ett riktigt svart hål frigörs i en gigantisk explosion. Svarta hålens informationsparadox får sin lösning och de mystiska radioblixtarna sin förklaring.

Kan det stämma? Mja, det där med kolliderande svarta hål – nog så exotiskt också det – har nog lägre odds. Och hur är det med ET? Kanske det kommer en dag då vi råkar snappa upp hur någon öppnar en dörr inte i köket intill utan på andra sidan galaxen?

Hejdlösa spekulationer finns i New Scientist från i våras angående de FRB som inte var perytoner.