Forskare som hittar på data och studenter med fusklappar – finns det ett samband? Jag tror det.

Häromdagen lyssnade jag till Alan Leshner, tidigare ordförande för amerikanska AAAS (The American Association for the Advancement of Sciences), chefredaktör för Science och rådgivare till ett par presidenter. Han var rätt orolig för hur olika oegentligheter redan påverkat förtroendet för vetenskapen. Han nämnde fusk, intressekonflikter, överdrivna påståenden, bristande insyn etc.

Det finns nog en utbredd känsla hos många att riskerna har ökat under senare år. Än så länge kan man väl inte påstå att problemet är utbrett men även enstaka inslag kan få förödande konsekvenser.

I den bästa av världar drivs forskaren av en nyfikenhet att förstå världen och en vilja att göra den bättre. I den verkliga världen spelar prestige, bekräftelsebehov, tävlingslust och i vissa fall pengar och egen vinning också en roll. Detta är naturligt och mänskligt. Mixen ser olika ut för olika personer och inom olika fält.

Praktiskt taget alla förändringar av forskningens och universitetens villkor som genomförts under senare år har mer eller mindre medvetet bidragit till en förskjutning mot den senare typen av drivkrafter. Det är i ett sådant klimat som frestelsen att överdriva betydelsen av de egna resultaten eller till och med att fuska växer.

Jag misstänker att samma fenomen går att spåras bland universitetens studenter. Motivationen att läsa har väl alltid handlat om en kombination av nyfikenhet på det man faktiskt studerar och en självklar strävan efter att få examen och jobb. Det man kan observera är hur tyngdpunkten förskjuts mot det senare på bekostnad av det förra.

Tidigare kunde man raljera över studenter som räckte upp handen och frågade ”om det kommer på tentan”. Nu tas denna inställning för given, utbildningarna definieras enligt exakt formulerade mål och instruktionen till lärarna är att inte examinera något därutöver. Budskapet är entydigt, det som inte kommer på tentan är inte intressant. I en sådan miljö där nyfikenheten och viljan att lära blir sekundär ökar frestelsen att hitta genvägar.

Läs om ett relaterat problem i Universums död och universitetens ansvar.

En passant: Alan Leshner föreläste under ett möte för Wallenberg Academy Fellows, hyfsat unga forskare som i hård konkurrens fått stora pengar från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Budskapet i välkomsthälsningen från Peter Wallenberg Jr var: ”Ni får misslyckas”. Det är nog just det man skall ta till sig om man vill åstadkomma något stort.