Ny mystisk partikel vid CERN?

Kanske, kanske, kanske har man sett något alldeles nytt vid CERN. Har ni läst det förut? De två stora experimentanläggningarna CMS och ATLAS vid LHC har oberoende av varandra sett en liten, liten indikation på något underligt. Efter en första körning vid den nya och högre energin 13 TeV istället för de tidigare 8 TeV kunde nya mycket preliminära och osäkra resultat presenteras på en presskonferens.

Vad det handlar om är en partikel med massan 750 GeV – ungefär 750 ggr så tung som en proton — som visat sig genom ett överskott av fotonpar med just denna sammanlagda energi. Händelserna ser ut så här…

CMSdijet

… och ger upphov till en liten knöl på en kurva:

750GeVTitta vid 750 GeV. Är knölen på riktigt? Det är vad allting handlar om. Läs lite mer här.

Om det skulle vara på riktigt, vad kan det vara? En möjlighet, kanske den rimligaste, är att det handlar om ytterligare en Higgspartikel. Fysik bortom partikelfysikens standardmodell typ supersymmetri förutsäger just existensen av flera Higgspartiklar. Fem stycken är ett populärt antal. Det kan också handla om något mer exotiskt som gravitoner som kilar ut i extra dimensioner. Eller något helt annat.

Under de närmaste månaderna kommer det att drälla med spekulativa artiklar där mer eller mindre välunderbyggda teorier läggs fram. Det kommer att bli en jobbig jul för många teoretiker.

Nästa år efter det att ytterligare data tagits får vi veta om det är på riktigt. Det handlar i så fall om ett genombrott i en klass som vi inte sett på nära ett halvsekel. Higgspartikelns upptäckt, trots att den var så viktig och spännande, var ändå väntad. Här skulle det handla om genuint ny fysik som det dessutom blir möjligt att utforska med hjälp av LHC.

Låt oss hoppas att det stämmer. Sådana här saker brukar ofta komma och gå. De indikationer från i somras som jag tidigare rapporterade om i Hälsar naturen med fel hand? verkar nu ha försvunnit. Kanske är det annorlunda den här gången?

Tillägg: Det verkar som att Nature rört till det lite grand genom en missuppfattning att det skulle röra sig om en partikel med den dubbla energin…

6 reaktioner på ”Ny mystisk partikel vid CERN?

  1. Hej Ulf!
    Jag är absolut ingen fysiker och har knappt basala kunskaper inom fysik, så om jag har fått någonting om bakfoten får du ursäkta så mycket.

    Vad jag förstår verkar vissa mena att resultaten vid LHC har gjort att vi kan utesluta en stor mängd av teorier som innefattar supersymmetri. Det verkar som om att vi kan utesluta att gluinoer inom ett visst massintervall existerar och att den hypotetiska massan som gluinoer då kommer ha är betydligt högre än vad (teorier om) supersymmetri förutspår. Stämmer det att många naturliga teorier involverandes supersymmetri kan uteslutas? Isådanafall, anser du att de kvarvarande teorier som förutspår en gluino vid högre massintervall är plausibla?
    Inom strängteorin, förutsätts alltid supersymmetri?

    Magnus

    • Det är riktigt att det läget inte blir bättre för supersymmetrin. Ett av skälen att införa supersymmetrin var att få bukt med vissa besvärliga finjusteringar och få teorin att bli mer naturlig. Men om supersymmetrin infinner sig först vid relativt höga energier försvagas det här argumentet och teorin ser inte särskilt naturlig ut ändå.

      Många av de mest populära supersymmetriska teorierna kan uteslutas men det finns fortfarande möjligheter kvar och det är svårt att riktigt kvantifiera naturlighetsargumentet. Personligen tror jag allt mindre på supersymmetrin vid energier åtkomliga för LHC men vem vet…

      Strängteorin är nära förknippad med supersymmetrin men det är inget absolut krav att den måste vara synlig vid låga energier.

      Det skall hur som helst bli spännande att följa vad som händer vid CERN!

      • Hej Ulf,

        En sak som jag undrar över är hur ställer du till verkligheten? Missförstå mig rätt. Jag har hört dig på radio, läst en bok och sett dig på TV, och uppskattar allt jättemycket, men något som jag inte helt förstått är din inställning till verkligheten.

        Låt oss dra det lite snabbt (kanske för snabbt, men du är ju smart så det är nog ok). Hjärnan producerar en modell av verkligheten baserad på sinnesstimuli, kemiska tillstånd och modellen själv. Ja, hjärnan har ju tillgång till modellen, som även den modelleras av hjärnan vilket skapar medvetandet (observatören som observerar observatören, kanske t.o.m. rekursivt som bara begränsas av arkitekturen på wetware) som lever i den modellen. Ankaret för medvetandet är förstås kroppen som finns med i alla neurala spår sedan födseln. Kan inte tänka mig att detta synsätt är speciellt kontroversiellt för någon tänkande människa.

        Så utifrån den vyn, så är allt som du upplever din egen konstruktion av verkligheten. En konstruktion som genom evolutionen anpassats för att vara så effektiv som möjligt att garantera fortplantning och vidarebefordran av dina gener. Den behöver inte vara exakt, bara användbar och effektiv. Ganska säkert så är den starkt förenklad och visar bara vad som är användbart och effektivt, lite som ikonerna på en datorskärm döljer hela den underliggande komplexiteten. Det vi kallar verkligheten är då egentligen användargränssnittet till verkligheten, inte verkligheten. Vilket utretts väldigt långtråkigt av självupptagna filosofer med ”tinget i sig” och putslustigt i Zen Buddistiska Koans,

        Så, utifrån detta synsätt, var hamnar strängteorin?

        • Karl!

          Strängteorin, om den skulle visa sig stämma, skiljer sig inte från annan fysik eller naturvetenskap. Svaret på din fråga blir alltså det samma oavsett om det handlar om strängteori eller naturvetenskap i mer generell mening.

          Vad det handlar om är beskrivningar av det vi upplever i samspel med något slags tinget i sig utanför oss. Som du skriver är det vi kallar ”verkligheten” färgat av oss själva. Detta omöjliggör inte på något sätt naturvetenskapen även om det finns ett beroende av vår biologiska belägenhet som vi inte kan slå oss fria ifrån. För det allra mesta kan man dock ägna sig praktiskt och framgångsrikt åt naturvetenskapen utan att bekymra sig alltför mycket om det är.

          Jag delar alltså din beskrivning av sakernas tillstånd och ser inte att strängteorin förändrar något väsentligt jämfört med tidigare. Vi är lika fast i våra kroppar som vi alltid varit — något som det är väl värt att påminnas om.

Kommentarer inaktiverade.