Flyga drake till stjärnorna

Resor till stjärnorna inom några decennier? Inte så galet som det låter. Projektet går ut på att flyga drake på en laserstråle. Tunna drakar med en storlek på någon meter och med en massa på bara några gram rider på en laserstråle för att uppnå en fart på en femtedel av ljusets. Accelerationen tar bara några minuter, på mindre än en halvtimme är Mars bana passerad och inom ett dygn har draken lämnat solsystemet. Tidernas snabbaste rymdsond, New Horizons, behövde ett decennium för att nå Pluto.

Målet är Alpha Centaurisystemet, drygt fyra ljusår bort. Tjugo år tar resan, bara dubbla tiden för New Horizons resa till Pluto och halva den tid som man följt Voyagersonderna på deras sävliga resa ut ur solsystemet. I de tunna lätta drakarna finns all nödvändig teknik inbäddad för att ta fotografier på planeter runt de främmande solarna och miniatyrlasrar som skall skicka informationen tillbaka.

starshot

Lasern placeras lämpligen på ett högt berg någonstans för att inte atmosfären skall störa strålen för mycket. Drakarna forslas upp i rymden på konventionellt sätt och hivas in i strålens väg. Ett skott per dygn kan det bli tal om för att lasern skall hinna laddas om.  Ju fler man skickar ju större chans att någon kommer fram. Milner hoppas att drakarna skall kunna massproduceras och inte kosta mer än en Iphone. Till detta kommer energikostnaden, men mer än $100000 per skott skall det inte behöva kosta när man väl har allt på plats, och hela projektet  inte mer än andra stora vetenskapliga satsningar.

Kan detta bli verklighet? Rymdfärder med människor har visat sig besvärligare att få till stånd än man trodde på de glada 60- och 70-talen. Människor behöver mat och underhållning på resan, vill gärna resa hem eller åtminstone ha någonstans att bo när man kommer fram. De är också svåra att förminska. Annat är det med robotar som inte lider av dessa begränsningar och just därför kan helt nya möjligheter öppna upp sig.

Problemen man har att tampas med är förstås ändå stora. Lasrar av tillräcklig styrka kan nog åstadkommas men att skjuta en tillräckligt fokuserad stråle upp i rymden och få draken att rida på den utan att brinna upp är nog inte alldeles lätt. Sedan gäller det ju också att få plats med allt man behöver i det minst sagt sparsamma utrymmet. Men det är inte uppenbart att det bryter mot några naturlagar och den teknik det handlar om hör till den som utvecklas snabbast.

Den som dragit igång projekt Starshot är den stenrike ryske miljardären Yuri Milner som gjort sig känd för att att dela ut ett vetenskapligt pris med absurt mycket pengar. Han hoppas att bilderna från Alpha Centauri på verklighetens Avatar skall hinna tillbaka till jorden under hans livstid. Han är några år äldre än jag och jag håller tummarna för att det skall fungera.

Privata projekt av detta slag är väl inte alldeles ovanliga och en del har fått namnkunnigt stöd. Ett, av dem Mars One, handlar om att skicka människor till Mars enkel resa inom bara några år. Man har redan börjat välja ut astronauter men annars verkar aktiviteten mest bestå av att sälja T-shirts (inte särskilt snygga).

Även Milners projekt kan förstås gå i stöpet och sluta som en webshop. Det mediala spinnet innehåller väl också en del oroande element. På typiskt amerikanskt maner radar man upp kändisar som skall ge trovärdighet, Stephen Hawking förstås och Sarah Brightman (intet ont om hennes röst) förekommer i samband med Milners satsning på att lyssna efter utomjordingar. (Brightman ställde förövrigt nyligen in sin resa med en rysk Soyusraket till den internationella rymdstationen ISS). Oavsett allt detta är nog inte det här projektet så dumt ändå. Och nog har Milner funnit betydligt bättre sätt att satsa sina pengar än många andra tråkiga och fantasilösa miljardärer. Det är faktiskt rätt märkligt hur ointresserade flertalet verkar vara av att göra något för världen. Om ni känner någon med mycket pengar, be hen höra av sig så kan jag komma med lite tips.

Om resan till Alpha Centauri blir verklighet inom Milners, min eller någon annan nu levande människas livstid återstår att se.  Men kanske är drakflygning det man skall ägna sig åt om man vill färdas riktigt långt.

En reaktion på ”Flyga drake till stjärnorna

  1. Läs gärna här om utmaningarna som projektledningen ser dem (inkl kommentarer)
    http://breakthroughinitiatives.org/Challenges/3

    Som fd elektronikdesigner med elektronik-rester på månen är min personliga uppfattning att deras projekt inte är realistiskt.

    Tänk om! Vår närmsta möjliga granne i universum hyser inte liv. Sannolikheten är för låg för att det ska vara intressant att satsa på ett dylikt projekt.

    Satsa istället på att vi ska försöka förstå oss själva!

    Varför uppträder och handlar vi (människorna) som vi gör när vi känner oss trängda?

Kommentarer inaktiverade.