Den besynnerliga historien om näringslivet och universitetens styrning

Intrigerna blir allt mer komplicerade när det gäller bakgrunden till den debattartikel som Näringslivets forskningsberedning, finanserad av Svenskt näringsliv, presenterade på DN-debatt den 18 september. Deras förslag går väsentligen ut på att varje demokratiskt inslag i universitetens styrning helt skall avskaffas och rektor i praktiken bli VD.

I beredningen sitter fyra höga företagsledare (varav en tämligen färsk hedersdoktor vid Uppsala universitet), en tidigare rektor för en teknisk högskola och anmärkningsvärt nog en lärarrepresentant i Uppsala universitets konsistorium.

Rapportens innehåll är häpnadsväckande och kritiken har inte låtit vänta på sig. I en replik ställer vi frågan om Svenskt näringsliv som organisation stöder slutsatserna? Om inte bör de ta avstånd. Debattartikeln är oklar på den här punkten och innehåller en kryptisk formulering om att beredningen är fristående. Ryktet förtäljer dock att det är Svenskt näringslivs chefsstrateg i universitetsfrågor Tobias Krantz – tidigare utbildningsminister – som har hållit i pennan. Kan det stämma?

För den som orkar gräva djupare i Uppsala universitets lokala och vingklippta svandamm finns det fler ledtrådar. Bara några dagar innan rapporten släpptes fattade konsistoriet beslut om att omedelbart inleda en ordentlig rekryteringsprocess med anledning av att nuvarande rektors mandatperiod går ut i slutet av nästa år. Detta är bra. Däremot, till många ledamöters förvåning, lades vid mötet fram ett förslag till nyordning som väsentligen kopierar det som näringslivets rapport föreslår. Dagarna innan debattartikeln publicerades var man alltså i full gång med att försöka förverkliga idéerna. Lyckligtvis avvisade konsistoriet förslaget och det blir nya tag att besluta om detaljerna i processen senare i höst.

Vid konsistoriemötet framfördes en argumentation helt i linje med debattartikeln som gick ut på att största möjliga hemlighetsmakeri är nödvändigt vid rekytering av ny rektor.  Man får annars inte, sades det, rätt kandidater att ställa upp. Enligt ett läckt dokument från mötet — som rimligtvis måste vara offentligt — var planen att ge en rekryteringsgrupp i uppgift att presentera ett eller möjligen två förslag inför en hörandeförsamling (som man kan höra men alls inte behöver lyssna till) och sedan ett samlat förslag till konsistoriet. Varje inslag av demokrati skulle alltså rensas bort i enlighet med näringslivets rapport och universitetets forskare och lärare ställas inför fullbordat faktum.

Samma beredning har tidigare föreslagit  att också rektorerna i den vanliga skolan skall betraktas som VD. Vad är nästa steg? Kommer nästa rapport i serien att avhandla regering och riksdag? Nog vore det väl praktiskt om statsministern tillsattes av en styrelse, gärna dominerad av näringslivet, med enbart ett symboliskt hörande av medborgarna? Ingen riskerar ju på så sätt nesan av att förlora i ett allmänt val och rätt kandidater vågar ställa upp. Haltar liknelsen? Inte alls och det är själva poängen.

Som andra repliker gjort klart kan ett universitet inte liknas vid ett företag. Uppdraget är ett helt annat. Men det är heller inte bara en passiv myndighet utan har en betydligt mer långtgående och långsiktig uppgift att värna det fria kunskapssökandet och demokratin. För att garantera detta måste universiteten styras på ett annat sätt. De måste i sin struktur uppmuntra till ifrågasättande av makten och mer likna hur vi i demokratiska former väljer hur landet skall styras. Man får helt enkelt ta att demokrati ibland kan vara lite stökigt.

Med detta i åtanke blir det absurt att se näringslivet lyftas fram som förebild. Är det någon som minns skandalen med Volkswagen?

Fortsättning följer.

Kommentarer inaktiverade.