I skrivande stund passerar Merkurius framför solen. Fast det märks förstås inte så mycket.

Den förste att observera fenomenet var Pierre Gassendi den 7 november 1631. Han hade vakat över solen i tre dagar från sitt rum i Paris bara för att säkra upp för eventuella misstag i Keplers beräkningar. Han använde ett teleskop som projicerade bilden av solen på en skärm där han hoppades kunna urskilja planeten som en liten svart skiva. När solen bröt igenom molnen misstog han först den pyttelilla pricken för att vara en solfläck. Merkurius visade sig se mindre ut än förväntat och Gassendi drog slutsatsen att solsystemet nog var större än vad man tidigare trott.

Tysken Willibald Pickering observerade Merkurius den 18 mars 1504 och konstaterade ”Idag såg jag Merkurius!”vilket också är vad många kan utbrista idag. Fast det handlade förstås inte om någon passage framför solen den gången.

Min första Merkuriuspassage inträffade den 7 maj 2003 och vädret var då lika vackert som idag. Det kan väl möjligen bli fler framöver. Näst i tur en passage över en lågt stående sol den 11 november 2019 men man får vänta till den 7 maj 2049 för att få uppleva något som är jämförbart med idag. Om vädret är bra det vill säga.

Venuspassager är mer sällsynta. Den första observerades av den 21-årige Jeremiah Horrocks den 24 november 1639 tillsammans med den några år äldre vännen William Crabtree. De var de enda i hela världen som såg den. Horrocks hade själv beräknat att och när passagen skulle äga rum men all världens övriga astronomer (inklusive Kepler) hade missat den. Horrocks dog redan två år senare och ingen vet vad han annars hade kunnat uträtta. Det skulle dröja mer än 100 år, ända till den 6 juni 1761, innan någon åter såg Venus avteckna sig mot solen.

Jag hade turen att kunna se Venuspassagerna både den 8 juni 2004 och 6 juni 2012. Men det dröjer till nästa gång. Passagen den 11 december 2117 syns inte i Sverige, och knappt heller den som infaller den 8 december 2125. Man får nog ge sig till tåls till den 11 juni 2247.

Slutsatsen blir att det nog gäller att ta till vara dagens möjlighet. Men det är bråttom. Kl. 20.42 ikväll lämnar Merkurius solen. Jag skall strax ge mig av hemåt för att ställa upp mitt teleskop. Om jag lyckas ta någon bild lägger jag upp den här.

Tillägg: Hodie, vidi mercurium! Den lilla pricken längst ner är Merkurius och lite över mitten en solfläck.