LHC vid CERN har upptäckt… ingenting. De första resultaten efter den stora uppgraderingen till full energi har inte gett något nytt. Allt bara fortsätter att överenstämma med partikelfysikens standardmodell. Inga spår efter de supersymmetriska partiklarna som skulle göra att allt blev så självklart vackert och dessutom förklara den mörka materien kan skönjas. Och de mystiska ljusstrålar som många hoppades vara tecken på något alldeles nytt visades sig vara bara slumpmässigt brus. Risken är stor att fortsatta mätningar inte heller ger något nytt. Det är sannerligen något skumt i görningen. Vad är fel?
I Mörkret vid tidens ände från 2015 undslipper jag mig kommentaren att I själva verket kan det faktum att resultaten dröjer vara alldeles enormt spännande. Man har talat om ”naturlighet”. Fysikens naturliga skalor, de som bestäms av kvantgravitationen, ligger fjärran från vardagen och fjärran också från vad man har att göra med i partikelfysikens värld. Det krävs fint avstämda justeringar av naturkonstanterna för att standardmodellen skall kunna upprätthållas och inte koka sönder i den vilt kvantfluktuerande tomheten. För att inte denna finjustering skall te sig alltför ”onaturlig” måste kokandet tämjas och det är just det som supersymmetrin åstadkommer. Men då måste förstås också de supersymmetriska partiklarna finnas där och det är just det som ter sig alltmer bekymmersamt. Var är de?
Det finns fler mystiska finjusteringar. Den mörka energin utgör 70% av universums materiainnehåll och är också den, med kvantgravitationens mått mätt, onaturligt liten. En 1 med 120 nollor för liten enligt vissa (överdrivna) sätt att räkna. Och just i detta fall har många börjat ifrågasätta naturligheten. En möjlig lösning vore ju att universum inte alls är naturligt och egentligen inte heller finjusterat utan bara av en slump råkar ha precis de rätta värdena. Det rimliga är då att tänka sig ett multiversum, eller om man så vill ett universum oerhört mycket större och mer mångskiftande än det man hittills förmodat, så att det åtminstone någonstans, av en slump, råkar bli rätt.
I strid med det sökande efter enkelhet och skönhet som präglat den teoretiska fysiken under decennier kan det alltså visa sig att universum egentligen är ganska fult. I en matematisk mening, men knappast i någon annan. I Den bästa av världar från 2008 ställer jag frågan: Måste allt vara vackert? Strängteorins bökiga ekvationer bär i och för sig på en förhoppning om att det skall trilla ut ett multiversum, men det är långt ifrån klart att det är så. Att visa på svårigheterna i just detta är vad jag ägnar stora delar av dagarna åt.
Istället för att upptäcka ingenting har CERN kanske upptäckt motsatsen: universums obegripliga väldighet. Eller inte. Fysiken befinner sig i en kris. En stor kris. Upptäckten av ingenting bekräftar det många misstänkt: det är något alldeles avgörande som fattas och det är dags att ta reda på vad. Dags att tänka nytt.
Kanske fysiken behöver lyfta sig i håret och gå upp en abstraktionsnivå, eller byta perspektiv. Ett perspektiv skulle kunna vara se fysik som information som processas via operatorer, eller något i den stilen.
Håller med Karl. Jag skulle förestå Information som både lagras/kodas och processas av interagerande observatörer. I det perspektivet så blir populationen av observatörer (läs elementarpartiklar) och dess möjliga interaktionsreglar ihop i ett evolutionärt perspektiv. Dvs spelarna och reglerna selekterar varandra.
Problemet är dock att risken är överhängande att sådan forskning inte längre klassifieras som ”fysik” av befintliga fysiker utan, precis som att fysikens lagar förklarar kemins ”lagar” så kanske det är dags att grunda en ny vetenskapsgren som tittar på detta, så att man får en arena för det. Det blir också så pass nytänkande att det kommer ta tid innan någon vill finansiera sådana funderingar.
Strängteorin verkar ju ha en del av beståndsdelarna till en dylik logik, men problemet är att konstruktionen/utgångspunkten är sådan att jag iallafall inte ser hur man ska hitta en praktiskt användbar guidande princip.
Kanske genom att se det på ett djupare plan kan man komma framåt.
/Fredrik
Hejsan Ulf! Jag undrar om jag skulle kunna få din mailadress, har försökt kontakta dig genom Uppsala universitets katalog men när jag skickar mitt mail står det bara att det inte kommer fram pga att detta konto inte är tillgängligt. Annars kan du maila mig på mcmx1998@hotmail.com. Det är så att jag skulle vilja ställa några frågor till dig angående svarta hål, eftersom att jag valt att skriva om det som mitt gymnasiearbete.
Ber om ursäkt att jag skrev det här, visste inte riktigt vart annars jag skulle skriva.
Tack på förhand
Håller med om att multiversumidén strider mot Occams razor och är ett lätt sätt att komma undan problemet med naturkonstanterna. Kanske är vi för korkade för att förstå nästa abstraktionsnivå eftersom vi är en produkt av universum. Eller också så lurar ett genombrott runt hörnet. Givet historien bakåt så blir resultatet extremt långt ifrån vardagen, till vänsterfeminsternas fasa som anser att ljushastigheten är för hög och ingår i en patriarkal maktordning.