Då var den nästan klar: i höst utkommer min fjärde bok. Det blev snabbt på efter den tredje men jag kände att det var bråttom, riktigt bråttom. Något måste också jag försöka att göra. Efter utflykter i de högre sfärerna återvänder jag till jorden och betraktar den ur ett kosmiskt perspektiv. Den är skör och liten, rentav ömkligt liten, och vår egen sårbarhet smärtbart påtaglig.  Det är tillfälligheter som fört oss och jorden dit vi är idag, framtiden är osäker och den största faran kan vara vi själva.

I boken berättar jag historien om hur människan gradvis avslöjade jordens plats i universum.  Jag berättar om hur livet mot alla odds klamrat sig fast under årmiljarderna och klarat stekande hetta och isande köld. Vad kommer att hända i framtiden? Hur ser den bakomliggande fysiken ut? Kan vi lära oss något genom att se jorden som en bland otaliga andra planeter? Och finns det någonstans i universum varelser som delar vår erfarenhet?

Delar av boken kan nog verka skrämmande, men jag hoppas att du ändå vågar läsa Vårt klot så ömkligt litet.