En amerikansk guldgruva, en kanadensisk nickelgruva, en japansk zinkgruva – och den tidigare järngruvan i Garpenberg i södra Dalarna. Vad har de gemensamt? Neutriner förstås!
Neutrinernas förvandlingskonst och pyttemassor står i centrum för årets Nobelpris i fysik och de har mycket kvar att ge. Väldigt mycket kan det visa sig. Ett föreslaget projekt handlar om att använda acceleratorn ESS i Lund, som nu håller på att byggas, för att skicka en stråle av neutriner snett ner genom marken med sikte mot gruvan i Garpenberg. En detektor en kilometer ner i berget skall sedan noggrant mäta vad som kommer fram. Varför?
En av de riktigt stora gåtorna är varför vårt universum består nästan uteslutande av materia och inte just någon antimateria alls. Man menar att det måste finnas små skevheter i naturlagarna som gör att materien klarar sig bättre i Big Bang än antimaterien. Man har redan kunnat se tecken på detta när det gäller hur kvarkar beter sig men det räcker inte för att lösa mysteriet med den försvunna antimaterien. Kanske det finns fler skevheter när det gäller hur andra partiklar som till exempel neutriner uppför sig? Det är just det som projektet i Garpenberg handlar om.
En sådan skevhet bland de kända neutrinerna skulle kunna smitta av sig på ett slags tyngre och än mer svårfångade släktingar som man spekulerar om: de sterila neutrinerna. Låt oss i linje med Fruktstund med Nobelpris i fysik kalla dem för meloner:
Ingen vet om det finns meloner men de skulle kunna, om de skiljer på materia och antimateria på rätt sätt, kunna förklara varför materien vann i det tidiga universum. Och inte bara det, de skulle dessutom kunna svara för universums mörka materia. Det spekuleras annars om att den mörka materien kan utgöras av supersymmetriska partiklar. Man försöker skapa dem vid CERN, men ju längre de lyser med sin frånvaro desto större är risken att man är på fel spår. Kanske det handlar om just meloner istället?
Var, när och om experimenten kommer att utföras blir upp till politik och ekonomi. Lätta saker är det inte men entusiasmen i Dalarna är stor. En sak visar i alla fall historien: den som gräver djupt i gruvor efter neutriner blir ofta rikligt belönad.
Hej!
Om spekulationerna kring supersymmetriska partiklar stämmer, innebär det att det finns en supersymmetrisk partikel för varje vanlig partikel? Är de då även sammankopplade på något sätt, så att om man på något sätt skulle förstöra en partikel så skulle dess tvilling också förstöras, för att bibehålla det lika antalet? Eller är det helt enkelt bara en annan sorts partiklar?
Hur är det förresten med de sterila neutrinerna? Är de på något sätt sammanbundna med de vanliga neutrinerna eller helt fristående? Vilken ”funktion” har de, om någon, utöver massa och därmed gravitation?
Det handlar bara om vilka sorters partiklar det finns. Det är inte så att det för varje enskild partikel finns en särskild kompis.
Fast det är inte en järngruva i garpenberg… Om du inte hittat någon föråldrad sak. Utan en zink, koppar, bly, guld, silver.
Jodå jag känner till det. Men det började som en järngruva. Tack för påpekandet!
Jag ser här en diskrepans mellan allmänhetens förståelse av tingens ordning och vetenskapen. Människans savannhjärna förstår saker som finns, objekt i tre dimensioner och kanske en tidsaspekt. Exempelvis talar fysiker gärna om partiklar. I allmänhetens modell av verkligheten är dessa små biljardbollar som rusar omkring, medan de i fysikernas modell mer är formler i ekvationer där partiklarna kanske finns eller inte finns beroende på någon sannolikhetsvågs utbredning.
Min förståelse av fysikteorier är att de är modeller som fungerar. De säger egentligen inget om hur verkligheten egentligen är beskaffad. D.v.s. det finns ett glapp, eller kanske ginnungagap, mellan teorier och savannhjärnans förståelse av ”verkligheten”, den som skapas i savannhjärnans modell av det där utanför.
Jag kan förstå att tidigare vetenskapare försökte utröna hur ”verkligheten” var beskaffad, innan man visste bättre vad verkligheten är. Men nu borde väl det ändå vara uppenbart att savannhjärnans modell av verkligheten inte är verkligheten, utan det där utanför är det. Och att det är det som kan beskrivas av modeller (teorier) som i sin tur kan förstås.
Vad jag egentligen är ute efter är att fysiker behöver tydliggöra skillnaden på ett begripligt sätt.
Förövrigt tror jag att allt i grund och botten kan beskrivas som information med lite olika operatorer för grundläggande fysikaliska fenomen.