En skrämmande aspekt av skandalen med VW är den roll som spelats av ansvariga tekniker och ingenjörer. Man har medvetet använt sin kunskap för att fuska och förstöra människors hälsa. Om man vill reducera risken för liknande händelser i framtiden måste de som utbildar dessa professioner, dvs universitet och högskolor, ta sin del av ansvaret. Man måste helt enkelt se över vilka värderingar studenterna får med sig ut i livet efter utbildningen.
Men det räcker inte med välformulerade mål om hållbar utveckling och kurser i etik – problemet sitter djupare än så och utvecklingen går åt fel håll. Högskolesektorn lider av ett allt sämre självförtroende där man ängsligt anpassar sig efter det man tror sig veta vara arbetsmarknadens och näringslivets uttalade behov. Att skapa utbildningar som på ett lyhört sätt förbereder inför ett yrkesliv är någonting gott men det sker på bekostnad av universitetens själ och oberoende.
Universitetens bärande princip är det vetenskapliga och kritiska tänkande som fostrar självständiga individer med civilkurage som vågar stå upp och försvara demokratiska värden. Det handlar om en av civilisationens viktigaste grundvalar.
I dagens högskolesektor blir samverkan med näringslivet allt viktigare. Utvecklingen sker snabbt och oreflekterat. Universitetens uppgift att vara obekväma och ifrågasättande blir hopplös och forskningens och utbildningens oberoende blir vare sig möjlig eller önskvärd att upprätthålla. Kontakter knyts, personliga relationer uppstår, nätverk skapas och förbund sluts. Konsekvensen blir att man inte tar ansvar för att upprätthålla förtroendet för de professioner man har tagit på sig att utbilda.
Det är därför det som hände i VW kommer att hända igen.
Läs om relaterade iakttagelser i I nationens intresse, Fusk, skryt och pengar – universitet på glid, samt Universums död och universitetens ansvar.
Det är rätt intressant vilka förutfattade meningar som olika personer har om vem som bär ansvaret och borde ha sagt ifrån. VW betraktas av många nästan som en person som inte har allt under kontroll i sit psyke..
I ett stort företag som VW finns många nivåer och få har någon helhetsbild. Så ett scenario skulle kunna vara att en grupp ingenjörer får som uppgift att se hur mycket man kan minska utsläppen i en testmiljö, vilket de gör enligt uppdrag. Sedan kommer andra på högre nivå som inte har bilden klart för sig, eller riktigt förstår, och tycker att det var ju bra, varför inte använda den här lösningen i produktion?
Vad jag menar är att det behöver inte vara någon som fuskat medvetet, åtminstone inte till en början. Men när väl den oförutsedda ”lögnen” kommit in i systemet måste alla spela med, tills lögnen spricker, vilket den ju alltid gör förr eller senare.
Visst kan högskolan ingjuta moral och etik i ingenjörerna. Men det hjälper inte i situationer där alla gör rätt, men det ändå blir fel pga organiskt defekta organisationsstrukturer.
Och om det nu var ett sådant scenario som utspelades så blir ryggmärgsreaktionen från ledningen att införa mer och allomfattande byråkratisk kontroll vilket effektivt lägger en våt filt över all kreativitet från ”golvet”. I så fall kan det bara gå utför på det sluttande planet tills total utplåning är nådd…
Det som hänt i VW händer hela tiden ute i industrin
Överallt bedrivs forskning och utveckling. Alla startade projekt behöver ständigt mer kapital för att komma i mål.
Ett projekt kan vara att försöka bli störst på miljöbilar med dieseldrift.
Utvecklarna övertygar ledningen om att deras idéer är geniala och kommer att kunna ge miljarder till företaget i retur bara de får kapital för att fortsätta.
När företaget under kanske ett flertal år investerat kraftigt i utvecklingen blir det svårt att backa även om man som utvecklare förstår att ens idéer inte kommer att hålla ända in i mål.
Att plötsligt ge upp och erkänna att man har haft fel samtidigt som företaget använt sig av idéerna för sin marknadsföring blir då en omöjlighet.
Prestigeförlusten kan bli som en vallgrav omöjlig att passera.
Vad gör man då?
Som utvecklare kan man hålla tyst om sina onda aningar och köra på utan att säga något, kanske idén håller ändå?
Kanske man börjar svettas och lägger istället problemen i knät i företagsledningen som då blir de som måste välja väg.
En kompromiss kan bli resultatet dvs företagsledningen tvår sina händer och ger utvecklarna uppdraget att fixa problematiken. De blir i sort sett tvungna att ”fuska”.
I företaget jag jobbade i fanns ”motsvarande” utvecklings-projekt. Utvecklarna utlovade resultat och ledningen investerade, lockade av miljarderna.
Här kan man läsa en rapport och se att projektet ”Replacement of hydrazine” nu har nått EU-nivå.
http://www.dlr.de/ra/Portaldata/55/Resources/dokumente/rheform/replacement-of-hydrazine.pdf
Se nedan två klipp från ovannämnda EU dokument.
The results of that study showed that the HPGP solution selected provides significantly more on-orbit ΔV compared to traditional monopropellant systems. Moreover such system has the lowest projected life-cycle cost compared to the other liquid propulsion technologies evaluated. ECAPS has been awarded a contract by Skybox to supply 12 complete HPGP propulsion system modules for the SkySat constellation. The HPGP modules are to be delivered in 2015 and 2016. The HPGP systems are manufactured by ECAPS in Sweden, but the propulsion systems use tanks from ATK [11], valves from Moog and thrust chambers from Plasma Processes. Therefore, the flagship of Europe will be based on components that are manufactured in the US and restricted under the export control laws of International Traffic in Arms Regulations (ITAR) or the Export Administration Regulations (EAR).
Goals
The goal of Rheform is the replacement of hydrazine by ADN-based liquid propellants for orbital and launcher
propulsion systems. The two baseline propellants for the project are LMP-103S and FLP-106. As mentioned in
section 2, these propellants require a combustion chamber made of special materials that are currently ITAR
restricted. In the project, new propellants compositions will be developed and tested aiming at reducing the
combustion temperature such that ITAR-free materials can be used for catalysts and combustion chambers. Another focus of the project is to improve the cold start capabilities and thus reduce the need for pre-heating of the system. In order to achieve these goals two different paths will be followed.