Snart får vi veta om Hawking verkligen har något nytt på gång. Men i väntan på det kan det vara bra att ha några saker klart för sig rörande informationsparadoxen. Vad allt handlar om är huruvida naturen har perfekt minne eller ej. Finns det någon form av bristande komihåg är det i samband med svarta hål som det har störst chans att yttra sig. Låt mig ta ett exempel. Men repetera gärna först Svarta hål är inte svarta och Hawking i toppform så blir det enklare att hänga med.
Om du skriver en text på din dator och sedan trycker på delete så är texten borta. Informationen är förstörd. Eller? Om du är lite händig kan du nog hitta en sparad kopia någonstans i systemet. Och om du inte klarar det själv kanske en duktig datatekniker kan hjälpa dig. Vill du vara riktigt säker på att allt är borta bör du nog försöka slå sönder hårddisken. Men inte ens då är det säkert att det inte går att fiska fram några spår.
Faktum är att oavsett hur mycket du anstränger dig så finns spåren kvar. I alla fall om man litar till kvantmekaniken som aldrig visat sig ha fel om någonting. Information kan alltså inte förstöras, bara göras mer eller mindre svårtillgänglig.
Det är det här som är det stora kruxet med Hawkingstrålningen från ett svart hål. Enligt Hawkings ursprungliga beräkningar kunde strålningen inte bära med sig någon information som berättar om hur det svarta hålet en gång skapades. Svarta hål tycks helt enkelt ha ett förskräckligt dåligt minne och Hawking drog slutsatsen att det var något fel på kvantmekaniken och att man måste utvidga teorin för att kunna hantera minnesförlust.
Det var många som tyckte att det här var skumt och menade att det måste finnas en utväg, men beräkningarna föreföll omöjliga att ifrågasätta. Det var egentligen först fram på 90-talet som man kom någon vart med problemet tack vare strängteorin. Strängteorin säger att de minsta beståndsdelarna i världen är små vibrerande strängar som dessutom har extra dimensioner utöver de vanliga 3 rumsdimensionerna att rota runt i. Tanken var att strängarna skulle kunna ge de svarta hålen den minneskapacitet de behöver för att lösa upp informationsparadoxen. Informationen göms i de extra dimensionerna, görs tillgänglig för Hawkingstrålningen och kvantmekaniken klarar sig med ett nödrop!
Allt frid och fröjd? Problemet löst? Inte riktigt… Det är nu det blir riktigt konstigt och jag kommer att återkomma till det.
Men innan dess, låt oss höra efter vad Hawking har att säga. Om en liten stund.