Skriv en sanning! Det vanliga vid en boksignering är att man ombeds skriva någonting typ: ”Till X med hälsningar från etc etc.” Men häromdagen räckte inte detta, det krävdes mer. Skriv en sanning! Vad skulle jag göra?
På nyheter och nät kan man hitta hur många sanningar som helst. Gärna motstridiga. Bara att välja! Vad som är välunderbyggt, mer eller mindre troligt, eller allmänt tyckande utan eftertanke blandas hejvilt. Vi vill gärna mäta och rangordna i tron att vi på så sätt får en säker och objektiv grund, men osäkerheter och felgränser är ju så trista. Någon som orkar gå i strid mot allt detta är statistikern Olle Häggström – läs mer hos honom.
Vi får leta vidare. Hur är det med matematiken? 1+1=2 kanske? Matematiken har väl en massa sanningar att komma med? Det kan man tycka, men till skillnad från en del av mina kollegor är jag inte så säker på att det i första hand handlar om sanningar om en empiriskt och verklig värld. Jag tror inte alls att universum i någon slags grundläggande transcendent och flummig mening skulle vara matematisk. Däremot är matematiken ett fantastiskt och helt och hållet nödvändigt verktyg för att bringa reda i det vi kan observera av universum omkring oss. Men det räcker inte, jag har högre krav, någon matematisk sanning vill jag inte skriva dit. Lyssna mer i Filosofiska rummet.
Fysiken då? Tja, det faktum att vi inte har en aning om vad universum egentligen består av stämmer väl till viss ödmjukhet när man skall leta efter sanningar inom fysiken. Dessutom är frågan om man överhuvudtaget kan tala om sanning i de här sammanhangen. Snarare användbarhet. Newtons lag för gravitationen, är den sann? Nja, den fungerar väldigt bra och kan beskriva det mesta i vardagen med hög och tillräcklig noggrannhet. Men sann? Den går helt på tok när gravitationen är stark och farterna höga. Någon absolut sanning är det inte tal om. Einsteins allmänna relativitetsteori klarar sig bättre men representerar knappast heller den någon slutgiltig sanning. Ta det här med Hawkingstrålning och svarta hål tex.
Så vad skrev jag? I morse fick treåringen ett vredesutbrott. Som omväxling fick han varm choklad. Eller snarare het. För het menade han bestämt. Väldigt bestämt. ”Det är bara att vänta så fixar termodynamiken det”, försöker jag mig på. Åttaåringen undrar vad termodynamik är för något. ”Det handlar om att varma saker blir kalla om man låter dem vara” svarar jag och svaret accepteras. Där fick jag till det.
Och det var förstås precis vad som hände — treåringen kunde så småningom dricka sin choklad. En mer fundamental naturlag än så finns inte. Varmt blir kallt, oordningen ökar, det var bättre förr. Det kan formuleras på många sätt. Med Lucretius ord:
Du ser väl också att stenar besegras av tiden, att höga torn störtar och klippor vittrar, att gudarnas helgedomar och statyer rämnar, att deras heliga makt inte kan framflytta ödets gränser eller spjärna mot naturens lagar?
Eller kort och gott:
Vilket var vad jag skrev.
Jag har funderat en del på det här med boksigneringar. En
e-bok har ju inte samma signeringsförutsättningar som en fysisk bok, som bekant.
Därför tänker jag mig, och föreslår, en lösning där du använder BankID för att
signera e-böcker.
Det skulle innebära samma egentligen godtyckliga
resultat, men anpassat för 2000-talet.
Briljant Simon! Jag kontaktar förlaget.
Skriv en sanning?
När en gravitationsvåg passerar jorden går tiden lite fortare / saktare.
Låt säga att någonting i universum kan skapa en gravitationsvåg som är så extrem så att när gravitationsvågen passerar jorden så går tiden oändligt fort ett ögonblick.
Den som är utanför ser då i det ögonblicket att personen i gravitationsvågen är överallt i hela gravitationsvågen.
Med den tankemodellen tycker jag man kan förklara kvantfysiken EPR paradox och dubbelspalt fenomenet osv och partikelfysiken.
Atom och partikelfysiken är extrem rum/tid.
När vi inte detekterar en partikel är den ett sfäriskt skal som växer med ljusets hastighet om den inte självsvänger.
När vi detekterar den ser vi i det ögonblicket den kollapsade rum/tid pulsen.
Hör av dig om du vill höra hela iden.
Mvh
M.Sc. in Engineering Physics
Magnus Ivarsson
Jag tror det är svårt att förstå kvantmekaniken på det sättet. Det är mycket matematik som skall falla på plats. Försök gärna att härleda Schrödingerekvationen och att hitta en plats för Plancks konstant. Jag har inte en aning om hur det skulle kunna gå till
En annan sak som kan förklara kvantfysiken är en extrem ”frame-dragging”.
Låt säga att jorden plötligt får en rotation i ljusets hastighet.
Då skapas en gravitationsvåg som då blir som en skjuving av rum/tid som växer som ett sfäriskt skal i ljusets hastighet.
Så nu har vi 3 typer av gravitations-pulser.
En där gravitations-pulsen skapar ett tid/rum där tiden går oändligt fort pga en implosion.
(Rum/tiden är utsträckt i pulsens utbredningsriktning)
En där gravitations-pulsen skapar ett tid/rum där tiden stannar pga en explosion.
(Rum/tiden är komprimerad i pulsens utbredningsriktning)
En där gravitations-pulsen skapar ett tid/rum där tiden går oändligt fort pga en skjuving.
(Rum/tiden är utsträckt längst pulsens yta )
Dessa kan sedan vibrera och då tex vara lokala på en plats då dessa pulser har en genomsnittlig hastighet vid ljusets hastighet.
Detta förklara tex elektronen när den ligger runt en atomkärna och protoner eller neutroner odyl.
Jag lyckades förklara detta för Hans-Uno Bengtsson och jag tror faktiskt han förstod vad jag sa men han dog kort tid efter vårt samtal.
Vill du veta en sanning så bjuder jag på en fika så ska jag förklara hur allting fungerar.
Tips och förberedelser: Gå igenom Einsteins förklaringar där han pratar om klockor på tågstationer, tåg, planeter och raketer samt försök svara på denna frågan.
Två personer står bredvid varandra när en gravitations-puls plötsligt täcker den ena personen.
Tiden i gravitations-pulsen går oändligt fort.
Var är personen i gravitations-pulsen?
Mvh
M.Sc. Magnus
Paul Dirac var nog först och närmast med tanken att partiklar var membran 1962.
Such objects had been considered as early as 1962 byPaul Dirac / membrane theory of the electron.
När Edward Witten 1995 skrev ihop teorierna om vibrerande membran började jag misstänka att de matematiskt började närma sig lösningen på kvantfysiken men de är inte riktigt klara.
Edward Witten of the Institute for Advanced Studymade the surprising suggestion that all five superstring theories were in fact just different limiting cases of a single theory in eleven spacetime dimensions.
Allt leder till att man kan förklara varför det finns liv i universum och att vårt jobb är att tända solar, som i sin tur bryter ner materia till strålning osv.
Hör av dig om du eller någon intresserad teoretisk fysiker rör sig mellan Malmö och Göteborg.
Jag bjuder på fika så ska jag berätta hur allt fungerar 🙂
Mvh Magnus
Men är det verkligen sant att dS/dt >= 0? Jag trodde att statistiska fluktuationer gjorde att man måste införa någon form av medelvärde över tid?
Det är riktigt att det finns fluktuationer, ju färre partiklar som ingår i systemet desto större blir fluktuationerna. I den bemärkelsen är också detta en sanning med modifikation. I praktiken, i den makroskopiska värld som vi observerar omkring oss, handlar det dock om en fantastiskt bra approximation.
För stora makroskopiska system kan det om man väntar riktigt riktigt länge inträffa fluktuationer som ökar ordningen. Men under en sådan ökning av ordningen är det inte orimligt att föreställa sig att tiden faktiskt upplevs gå åt andra hållet. Man talar om en termodynamisk tidspil som alltid pekar åt samma håll som oordningen ökar.