Det absolut konstigaste inom den moderna fysiken handlar om vad som faktiskt händer om man trillar in i ett svart hål. Om du är ny på bloggen kan det vara till hjälp att först läsa Svarta hål är inte svarta och Svarta hål har dåligt minne? Eller åtminstone Hawking i toppform. Då är du någorlunda mentalt förberedd att hantera det som följer. Håll i dig.

Frågan handlar om vad man upplever om man seglar in i det svarta hålet. Ingenting särskilt är det vanliga svaret baserat på att rumtiden egentligen inte ser särskilt märklig ut i närheten av horisonten. Det är förvisso en punkt utan återvändo, men några tydliga varningsskyltar finns inte utplacerade. Inte förrän det att personen krossas i singulariteten efter en liten stund, och allt tar slut, blir det riktigt obehagligt. I varje fall om det svarta hålet är tillräckligt stort.

Men det finns något paradoxalt i allt detta. Slutsatsen blir att informationen finns tillgänglig BÅDE i Hawkingstrålningen som skickas ut från det svarta hålet OCH i det som hamnar inne i det svarta hålet. Informationen kopieras alltså. Och? Kopieringsapparater har man väl hört talas om? Frågan är hur bra de egentligen har lov att vara. För att all information skall kunna komma ut, och för att seglatsen in i det svarta hålet skall kunna ske helt opåverkad, måste all information kopieras och existera på båda ställena. Och nu slår kvantmekaniken till igen. Det går inte. Man kan inte kopiera på det sättet. Man säger att perfekt kloning är förbjuden i kvantmekaniken.

Vi har alltså en paradox igen, strängteorin nådde inte riktigt ända fram, och egentligen inte det som Hawking föreslog under konferensen heller, läs mer i Behöver svarta hål gå till frisören?

Men det finns en utväg. Den som reser in i det svarta hålet har ingen möjlighet att kommunicera med omvärlden och berätta vad som hände! Med andra ord kan man både äta kakan och ha den kvar. Eller snarare döda resenären vid horisonten där hen brinner upp och omvandlas till Hawkingstrålning, och ha hen kvar i livet innanför horisonten vid full vigör. Någon motsägelse kan man inte få eftersom det aldrig finns någon möjlighet att jämföra anteckningar om vad som hände.

Att olika perspektiv leder till att saker ser olika ut är vi vana vid från vardagen. En stol ser till exempel väldigt olik ut om du tittar på den från sidan, framifrån, eller om du lägger dig under den. Detta kan man se som ett slags relativitet och någon motsägelse blir det inte – det är samma stol ändå. I den speciella relativiteten handlar olika perspektiv om olika hastighet vilket leder till att tid och rum blandas ihop – ytterligare ett slags relativitet. Det som vi har att göra med i samband med svarta hål kan ses som den allra värsta sortens relativitet där inte ens liv och död är absoluta. Den som stannar utanför ser hur resenären brinner upp vid horisonten medan resenären själv inte märker något särskilt.

Kan man verkligen ha det på det viset? Kanske. Fortsättning följer. Hawking är i landet några dagar till.