Det är dramatiska förändringar på gång vid Uppsala Universitets civilingenjörsutbildning i teknisk fysik. En gång i tiden en prestigeutbildning med stort ämnesdjup, nu en utbildning stadd i snabb förändring under förevändning om ingenjörsmässighet och anställningsbarhet.
Under hösten har avgörande beslut fattats inom den teknisk-naturvetenskapliga fakulteten där centrala delar av fysikämnet stryks och omfattande undervisningsuppdrag flyttas från fysiken. I beslutsunderlagen (se tex kallelse TUN 2016-01-19) framkommer skarp kritik mot ett centralt område inom fysiken: den analytiska mekaniken. I underlaget hävdar man att den analytiska mekaniken som vetenskap är behäftad med allvarliga brister. Detta är sensationella uppgifter.
Mekaniken formulerades först av Newton i slutet av 1600-talet och utgjorde startskottet för den moderna vetenskapen och den industriella revolutionen. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet utvecklades mekaniken genom portalgestalter som Lagrange och Hamilton till ett ramverk som sedan dess utgjort grunden för all fysik. Utan den analytiska mekaniken hade så gott som inget av den fysik som utvecklats från 1800-talet och framåt, eller moderna teknologiska tillämpningar, varit möjlig. Det är alltså detta fundament som ifrågasätts i fakultetens beslutsunderlag.
Låt mig ta ett par exempel.
Under rubriken ”Analytisk mekanik: Mer generellt än Newton-Maxwells formalism?” lyfts de generella bristerna hos den analytiska mekaniken fram. Ett av problemen skall vara att man med Lagranges metod inte kan beskriva laddade partiklars rörelse i magnetiska fält. Som stöd utförs en halsbrytande beräkning som sägs leda fram till slutsatserna att Lagrangeformalismen ”leder till tvetydigheter och inte behöver leda till korrekt rörelseekvation!” och att ”Basen för mekanik är sålunda inte Lagrange‐Hamiltons ekvationer utan Newton‐Maxwells rörelselagar”.
Än mer fascineranden påståenden finns att läsa under rubriken: ”Är analytisk mekanik grund för statistisk mekanik eller kvantmekanik?”. Det finns sedan snart hundra år effektiva metoder att gå från klassisk fysik till kvantmekanik baserade på Hamiltons formalism för mekaniken. Men i beslutsunderlaget framgår det: ”Att Hamiltons ekvationer skulle vara en bas för att se utvidgningen till kvantmekanik har antagligen sprungit fram från en feltolkad språklig association”. Det talas också på ett fantasieggande sätt om områden ”där det över huvud taget inte går att se någon övergång från kvantmekanik till klassisk fysik”. I beslutsunderlaget slår man dessutom fast att ”Tanken att analytisk mekanik skulle vara en bas för kvantmekanik är på sin höjd en metafysisk spekulation”. Om någon skulle ställa sig tveksam till denna utsaga ges det betryggande beskedet att tanken ”därtill visar sig vara tvivelaktig vid en noggrannare kontroll”.
Detta utgör alltså delar av det underlag på vilket fakulteten grundat sitt beslut. Ansvariga i ledande positioner och ledamöter i nämnder är förvisso inte alla fysiker, men det krävs inte mycket för att inse att resonemangen är helt uppåt väggarna. Man behöver inte mycket vetenskaplig skolning för att identifiera varningstecknen i texten. Det behövs inte heller mer än en enkel googling för att konstatera att påståendena helt saknar grund. Den kompetens som finns inom ämnet har man helt enkelt inte tagit hänsyn till.
Man kan alltså konstatera att utbildningsorgansiationen vid landets största fakultet fallit offer för kvasivetenskap och alternativa fakta. Hur har det kunnat gå så illa? Rimligen är det ett symptom på en kultur där respekten för sakkunskap urholkats till förmån för yta och politiska intriger.
Uppsala universitet är ett av världens främsta och fysikinstitutionen rankas på plats 36 i världen. Man kommer fortsatt kunna erhålla en förstklassig utbildning i fysik vid universitetet. Inklusive i analytisk mekanik. Den fysikintresserade student som dessutom vill kombinera med en civilingenjörsexamen i teknisk fysik måste dock söka sig annorstädes, kanske utomlands. De studenter som nu går på programmet eller nyligen examinerats har också anledning att känna oro. Hur kommer statusen för deras utbildning att påverkas? Och arbetsgivare måste fråga sig vad en utbildning präglad av ett kvasivetenskapligt tänkande egentligen är värd.
Uppsala universitets högstämda devis känns avlägsen i en vardag där man varken tänker fritt eller rätt.