Vi börjar lite försiktigt:

En lite längre: Svarta hål är för evigt… fel! Svarta hål har dåligt minne… fel!

En annan kortis: Hawking trodde att svarta hål inte minns men det tror han inte längre.

Om du vill ha en något lite längre variant:

Ett svart hål är så litet och tungt att ingenting, inte ens ljuset kan ta sig ut. Hawking upptäckte att detta inte var helt sant utan att de långsamt läcker strålning. Han upptäckte också att strålningen inte bär med sig någon information om det som format det svarta hålet och på så sätt har svarta hål riktigt dåligt minne. Detta strider mot andra naturlagar som säger att inget någonsin är helt glömt och förlåtet. De flesta menar att svarta hål på något sätt trots allt minns. Kanske med hjälp av strängteori, kanske med hjälp av spår i rumtiden runt det svarta hålet.

Var den här också för kort? Läs i följd Svarta hål är inte svarta, Svarta hål har dåligt minne?, Död eller levande samt Väggar av eld. Du hittar också en del annat extramaterial på bloggen om vad Hawking sagt under veckan.

Så, var står vi? Är Hawkingstrålningens gåta löst? Gav Hawking det slutgiltiga svaret i tisdags? Det är nog inte så enkelt. I själva verket har det nog aldrig varit så förvirrat som nu. Hur lagras informationen? I spår i rumtiden eller i strängeorins extra dimensioner? Bådeoch? Och finns det verkligen ett inre av ett svart hål? Någon konsensus finns inte och jag misstänker att det inte är sista gången det kommer att påstås att problemet är löst.

Scientific American har en rätt bra beskrivning av läget som de åstadkommit med lite hjälp.

I morgon avslutas konferensen. Hawking skall sammanfatta. Vad kommer han att säga?

Inlägget Hawkingstrålning för dummies dök först upp på Ulf Danielsson.

Fullsatt. Totalt fullsatt i Stockholm Waterfront. Ljuset nedsläckt med endast den suggestiva texten Quantum Black Holes högt ovan scenen. Efter en elegant inledning lämnar rektorn för University of North Carolina at Chapel Hill, Carol Folt, (som tillsammans med KTH, Stockholms universitet och Nordita stött evenemanget) över till… Sheldon Cooper från Big Bang theory:

… som presenterar Hawking. Inte utan viss bitterhet eftersom Hawking en gång avböjt att samarbeta med honom om en vetenskaplig artikel: ”Black holes suck, and so does Stephen Hawking.”

Under stående ovationer rullar Stephen Hawking in på scenen och levererar en av de bästa föreläsningar jag sett honom ge. Och jag har sett några stycken. Jag tror nog att många i auditoriet hängde med rätt bra i svängarna. Han beskriver vad ett svart hål är för någonting och varför det skickar ut strålning. Ungefär det som du kan läsa om i Svarta hål är inte svarta. Han är bekymrad över att det är svårt att se strålningen, men påpekar att om det bildas små svarta hål i det tidiga universum så skulle de stråla tillräckligt kraftigt för att kunna observeras. Fast ingen har hittat något. Men om, ja tänk om… Och kanske kan man hitta svarta hål med partikelacceleratorn LHC vid CERN? Om det finns hyfsat stora extra dimensioner blir gravitationskraften starkare vid de skalor som LHC kommer åt och då skulle det, kanske, vara möjligt. Hawking är tilltalad av den guldkantade tanken…

Men så var det det där med informationsparadoxen och att svarta hål kan förstöra information. Hawking argumenterar för att det är en fråga med existentiella dimensioner. Om det finns den typen av minnesförlust i naturen, i vilken mening finns då det förflutna kvar? Hur är det med vår identitet? Han menar att det är en viktig fråga att få rätsida på. Och hans slutsats är, i kontrast med vad han trodde på 70-talet, att informationen bevaras och att de svarta hålen trots allt minns.

Det allra mest spännande är att han hävdar att han faktiskt hittat lösningen. Och att han kommer att presentera svaret på konferensen idag tisdag kl. 11. Kan det verkligen stämma? Vi får se. Jag kommer senare att berätta om det och hur man hittills försökt att lösa problemet.

Hawkings besked i slutet av föreläsningen var hur som helst uppmuntrande: ”If you are sitting in a black hole don’t give up, there is a way out.”

Inlägget Hawking i toppform dök först upp på Ulf Danielsson.