Kolla in sven yrvinds böcker om när han gick på föreläsningar och seminarier i Tyskland. Han beklagade sig över att studenterna tyckte att han var jobbig med alla sina frågor.

Antagligen dum
fråga.

Om vår Big Bang
intröffade för ca 14 miljarder år sedan och om rymden är oändlig kan man då
fråga sig om de funnits eller finns andra Big Bang som vi inte kan observer?

Jag som har varit med sedan starten kan bara instämma i hur jag själv förändrats i min läsning och lösning av problem sedan internets tillkomst. Förr i tiden hade man en massa fackliteratur om mjukvara på jobbet, manualer och liknande. Att flytta kontor krävde ett tiotal flyttkartonger, nu för tiden krävs det en halvfull kartong. Har endast behållit några pappersböcker av nostalgiska skäl, och för att kunna visa ungdomarna hur det var förr i tiden. Har till och med en klassisk räknesticka att förevisa. Den fick jag i sjunde klass i skolan. När jag förevisar den och undrar om de vet vad det är tittar de konstigt på mig.

På plussidan kan man notera att produktiviteten gått upp väsentligt. Förr i tiden fick man lägga ner mycket möda och tid på att slå i böcker för att hitta något, och man kom även ihåg det när man väl hittade det. Nu googlar jag bara och hittar oftast ett antal olika lösningar som jag kan ta och modifiera/kombinera efter mina behov. Min hjärna lägger ofta inte lösningar på minnet då jag lätt kan googla upp dem igen. Samtidigt finns problem som inte går att hitta google-lösningar på, och då kan man lägga ner tiden på att lösa dessa i stället.

Ytterligare plus är förstås den ofantliga mängd information som finns tillgänglig. När man läser denna blogg eller artiklar kan man lätt googla upp andra som skrivit om samma sak för att borra djupare. Att leta reda på vetenskapliga papper om ämnet för en snabb fördjupning eller verifiering går på ett kick. Och det är ju lite motsägelsefullt att man blir grundare fast djupare samtidigt.

Har jag då fått lägre IQ sedan innan internet? Nejdå, tvärtom upplever jag. De problem jag kan lösa idag ligger bortom vad jag ens kunde föreställa mig då. Ett helt annat sätt att närma sig ett problem har infunnit sig. Ingenting är omöjligt 🙂 för att citera en av de stora tänkarna, Gunde Svan.

Misstänker att folk egentligen inte blivit dummare, utan att slutsatsen baseras på ett mätproblem som mäter fel saker, eller mäter på fel sätt. Just IQ är ett väldigt tveksamt/trubbigt mått. Det mäter egentligen bara hur bra man är på IQ-tester. Visserligen sägs att man kan se korrelation mellan hur bra man är på det och hur bra man klarar av andra saker i livet. Dock finns många exempel på framgångsrika människor som uppenbarligen inte skulle klara IQ-test speciellt bra. Så jag är mycket misstänksam mot alla såna här påståenden.

Kan en myriad av sannolikhetsvågor stanna? Sannolikt inte.

Går det att resa tillbaka i tiden? Kollapsade sannolikhetsvågor är förmodligen inte reversibla. Och även om de vore det skulle det bli ohanterligt många då en kollaps sprider sig som ringar på vattnet. Således finns ingen tid att resa tillbaka till. Den finns bara som spår i våra minnen och omgivning, och kan endast besökas abstrakt genom logikens slutledning.

Kan man resa till framtiden? Ja vi reser hela tiden till framtiden oavsett om vi vill det eller inte, och med en fart som vi inte kan rå över då vi själva är resultatet av kollapsande sannolikhetsvågor. En framtid längre bort än så finns bara som en sannolikhet och går förstås inte att resa till förrän den faktiskt inträffar, om den gör det..