Mycket förnuftiga synpunkter! Man skulle kunna travestera lite på Ulf Danielssons inlägg och byta ut Näringslivet mot Politikerna:
”Det (samverkan) är bra till en viss gräns, i överskott skadligt och till slut rentav farligt. Kanske är det dags att släppa naiviteten och tänka lite på distansen? Vilka gemensamma politiska intressen har redan hunnit byggas upp mellan universiteten och politiker? Hur påverkar detta trovärdigheten när det gäller forskningens och undervisningens innehåll? Vilka band knyts i partikanslier, politiska nätverk eller i andra sammanhang?”.
Jag tror Ulf Danielsson är mycket medveten också om dessa faror.
Men i huvudsak håller jag med om vikten av ett kollegialt system där universitetets forskare och lärare har ett starkt inflytande. Ett system där både politiken och näringslivet också har sin plats.

Håller såklart i stor med dig. Dock bör man vara väldigt ödmjuk inför komplexiteten i frågan. Forskningens främsta roll är att bidra till allas vårt välstånd. Och frågan är då hur man bäst organiserar sig för att åstadkomma det.

Det finns poänger i rapporten, även om den inriktning som föreslås säkerligen inte är önskvärd. Men om man är öppen för diskussionen kanske man kan hitta en ännu bättre lösning än idag. För det är naivt att tro att forskare är oberoende altruister som, om lämnade helt fria, skulle ta de ”rätta” besluten i varje läge. Det finns mycket av prestige och egen vinning som inte är ekonomiskt driven men där forskare som investerat mycket prestige i sakfrågor drivs till felaktiga beslut av olika anledningar.

Man behöver också konstatera att forskning är en extremt bred aktivitet. Kanske behövs olika typer av styrning inom olika forskningsområden. Viss typ av forskning kan leverera samhällsliga värden på förhållandevis kort sikt, medan andra som de du representerar kanske har ett mycket längre perspektiv. Detta kräver naturligtvis olika styrning.