Det är alldeles riktigt att man på det här sättet i praktiken återskapar förhållandena i det tidiga universum. Att jämföra resultaten från den här typen av forskning med kosmologin är därför väldigt intressant. Vad det innebär i just det här fallet återstår att se!

Förhoppningsvis hamnar det i en tidskrift så småningom! Om det hinns med innan signalen kanske försvinner…

Det här sättet att sprida resultat innan publicering har framgångsrikt använts inom främst och först fundamental fysik ii mer än 20 år. Många andra områden gör dock inte så här. Visst är det generellt ett problem att orientera sig i störtfloden av nya artiklar — allt är ju inte lika bra. Men man lär sig att navigera och sortera. Problemet är väl att de flesta definierar in sig i ett hörn och blir smala specialister. Som du skriver är detta förstås ett allmänt problem och inte begränsat till vetenskapen — oavsett publiceringskultur.

Kommer den även att bli peer reviewad enligt konstens alla regler?

Är det inte en risk att arXiv blir ett stort svart hål som suger in en massa bra grejer som aldrig kommer ut ur dess singulära dragningskraft. Verkar vara omkring 10k artiklar per månad som den suger i sig.

Onekligen oerhört intressant om det är så att naturkonstanter vibrerar.

Men för att återgå till produktionen av vetenskapliga papper. Jag undrar om det är ett problem att hålla sig i spjutspetsen av ett område när floden av papper hela tiden ökar? För hundra år sedan kunde en person hänga med hyfsat på flera områden, men nu verkar det som att det är svårt att bara hålla reda på allt som produceras inom ett spjutspetsområde.

Verkar som att det sker en specialisering ungefär som i en regnskog, där arter blir helt beroende av en underliggande näringskedja som helt kan slås ut vid en lite störning. Kanske en dålig jämförelse, men den förekommer överallt nuförtiden. Allt blir effektivare med specialisering, men samtidigt alltmer mer sårbart.