”The h-index does not provide a significantly more accurate measure of impact than the total number of citations for a given scholar. In particular, by modeling the distribution of citations among papers as a random integer partition and the h-index as the Durfee square of the partition, Yong[28] arrived at the formula happrox 0.54sqrt N, where N is the total number of citations, which, for mathematics members of the National Academy of Sciences, turns out to provide an accurate (with errors typically within 10-20 percent) approximation of h-index in most cases.”

Formeln funkar för det mesta.

Ulf Lindström

Frågan är om det inte egentligen borde finnas en ännu tydligare uppdelning också i forskningsvärlden, peer review räcker inte. Helst hade jag velat se att de som designar experimenten och de som faktiskt utför dem vore olika helt grupper. De som designar studien tilldelas forskningspengar varav en del går till en oberoende grupp som utför den. De senare bör till stor del vara fast anställda av universiteten; även om en del förstås kan vara doktorander och studenter som lär sig hantverket bör en fastanställd ha huvudansvaret. Det ska inte spela någon avgörande roll för deras framtid om experimenten får ett positivt eller negativt utfall. Att vara tekniskt skicklig och att kläcka bra forskningsidéer är ju inte samma sak, så här kan det finnas olika karriärvägar som passar olika personer.

Utförargruppen kan sedan publicera en rapport, motsvarande metod- och resultatdelarna, strukturerad på ett standardiserat sätt, som görs tillgänglig för alla. Sedan kan designgruppen skriva en tillhörande artikel med introduktion/teori, mer avancerad analys, slutsatser och diskussion, som tidskrifter eventuellt kan ta betalt för.

Det skulle inte bli omöjligt att fuska, men i vart fall betydligt svårare. Dessutom öppnas det som sagt karriärvägar med betydligt mindre publiceringshets. Den som bara är utförarare vinner inga nobelpris men har istället bättre anställningstrygghet.

Idag är det inte möjligt att dela ut ett Nobel-pris i fysik för själva mätuppställningen och tänker då förstås på 1907 års pris till ”Albert A. Michelson of Chicago, for his optical precision instruments…”

Se http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/physics/laureates/1907/press.html

När samhället idag bygger kostsamma mätuppställningar typ CERN / LHC och LIGO måste forskarna visa upp resultat för att få mer pengar till en ständigt fortsatt utbyggnad.

Tänk om LHC inte funnit ”Higgs-partikeln” (2011-12) och LIGO inte detekterat några hål-krockar (sep 2015)?

Vad hade då hänt med med LHC:s uppgradering till 13 TeV samt vad skulle då hända med aLIGO (advanced LIGO = aLIGO) som redan kostat 620 milj $ och som de >900 forskarna förstås vill fortsätta att bygga ut?!

Om aLIGO: Se detektorernas brusnivåer och var forskarna på LIGO hör hemma

https://en.wikipedia.org/wiki/LIGO#/media/File:LIGO_detector_sensitivity_curve.png

https://www.ligo.caltech.edu/LA/page/ligo-scientific-collaboration

https://my.ligo.org/census.php

En förflugen tanke. Hur säkra kan vi vara att det inte händer saker i solens centrum som plötslig massförstörelse (dvs alstras gravitationsvågor) då värmeenergin från centrum tar ca 30 milj år att nå solens yta och jämnas ut under transporten mot ytan?