Befolkningspyramiden blir stationär och tyvärr miserabel. Alldeles för många i hög ålder med stora vårdbehov.

Antibiotikaresistenta bakterier kommer att göra det omöjligt att bedriva en rationell sjukvård.

Naturresurser som färskvatten, olja, sällsynta jordartsmetaller, metaller till katalysatorer, brukningsbara jordar och fosfor kommer att bli en bristvara.

Kommer vi att kunna leva tillsammans på denna enda kända beboeliga planet utan att ta till vapen om de sinande resurserna?

Som jag förstår mig på hur vi människor är funtade dvs hur vi genom evolutionen blev människor, kommer uppgiften bli oss övermäktig.

Det är rätt intressant med visionärer som talar om vad VI behöver eller måste göra. Vilka är vi? Är det vi i Sverige som redan är bäst i den fossilfria klassen? Är det Kina som startar ett nytt kolkraftverk i veckan, eller är det ISIS och andra som passerat gränsen till certifierat vansinne? Den pedagogiska utmaningen verkar i det närmaste oöverstiglig.

Alla levande människor vill ha det bra eller bättre, och för det krävs energi som man knappast kan förneka dem som lever i misär. Så energiförbrukningen kommer med nödvändighet att öka när människor reser sig ur fattigdom för att nå en dräglig tillvaro.

Det VI (i den fredliga och utvecklade delen av världen) kan göra är att satsa ännu mer på att få fram ekonomiskt konkurrerande alternativ. Men tyvärr har vi även Jevons Paradox, vilken tyder på att effektiviseringar i energiförbrukning leder till ännu större och accelererande energiförbrukning. Och hittills har ingen energikälla ersatts av någon annan. Bara nya har tillkommit. Det ser alltså rätt mörkt ut.

För att få fart på utvecklingen tror jag det behövs:
1. Ett visionsarbete. Hur kan ett framtida fossilfritt/magert samhälle se ut? Vilka aktiviteter vill vi prioritera? Kanske dags att byta ut en del materiell konsumtion mot annat som ger högre välbefinnande? Kan detta scenario till och med upplevas attraktivare än det samhälle vi har idag? Inte omöjligt. Ett problem idag är dock att forskarna är så specialiserade, få förmår sätta ihop en helhetsbild.

2. Det krävs olika former av styrmedel för att öka takten på effektiviseringarna. Det behövs ökade skatter på bensin, diesel och flygfotogen, för att få fart på effektivisering och bädda för teknikskiften. Hur får vi acceptans för detta? Kanske om skatterna används till ett specifikt populärt syfte? Alternativt att intäkterna av en ökning av bensinskatten går tillbaks i form av ett avdrag i inkomstdeklarationen, hela befolkningen får dela. Ger en Robin Hood-effekt, någon däremot?

Summa summarum, mycket visionsarbete och pedagogik för att få acceptans för nödvändiga styrmedel. Då kanske vi kan läsa en mer optimistisk krönika om några år!