Kommentarer på: Inavel på parnassen https://ulfdanielsson.com/inavel-pa-parnassen/ fysiker, författare, föreläsare Sat, 10 Sep 2016 08:46:00 +0000 hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.0 Av: gothew https://ulfdanielsson.com/inavel-pa-parnassen/#comment-244 Sat, 10 Sep 2016 08:46:00 +0000 http://ulfdanielsson.com/?p=1037#comment-244 Fram till 2011 var fakulteternas rätt att besluta över frågor som rörde forskning och undervisning oinskränkt. Den var stadfäst i högskoleförordningen. Fakulteterna styrdes av fakultetsnämnder som valdes av kollegiet. Dekanus var fakultetsnämndens ordförande.

Fakulteterna var ansvariga för att anställa lärare: professorer och lektorer. Det skulle ske genom sakkunniggranskning. I den gamla högskoleförordningen, SFS 1993: 100, anställningsordningen, § 20, heter det: ”Fakultetsnämnden/…/skall bereda ärenden och avge förslag vid anställning av professorer, lektorer och forskarassistenter”.

Denna ordning ändrades 2011 genom den s.k. autonomireformen. Reformen innebar de facto avreglering och innebar att varje lärosäte i praktiken självt fick besluta om sina styrelseformer. Visserligen finns i högskolelagen, 2 kap. 6 §, bestämmelser om att beslut som kräver ”en bedömning av 1. Uppläggning, genomförande eller kvalitet i utbildningen, eller 2 organisation av eller kvalitet i forskningen” ska fattas av personer med vetenskaplig kompetens. Men det finns inget krav på att professorer ska anställas genom beredning i en grupp av vetenskapligt välmeriterade personer förtroendevalda av sina kollegor. Det finns heller inget absolut krav på sakkunniggranskning längre. Professorer kan kallas, om de anses tillräckligt excellenta. I själva verket har autonomireformen på ett påtagligt sätt orsakat att frågor som rör anställning börjat röra sig från kollegiet och till chefer i ”linjen”.

]]> Av: gothew https://ulfdanielsson.com/inavel-pa-parnassen/#comment-242 Thu, 08 Sep 2016 12:42:00 +0000 http://ulfdanielsson.com/?p=1037#comment-242 För att förbättra kvaliteten på faculty borde man
-minska antalet interna rekryteringar. Det borde vara en merit att byta högskola och rekryteringsbasen skulle breddas
-rekrytera internationellt. Svenskar som jobbat utomlands på bra universitet som t ex postdocs borde vara en bra bas
-se till att postdocs söker sig till (och hjälp dem) andra universitet och inte minst utländska sådana
-vara mer noga att bedöma sökandes meriter, inte minst när det gäller publiceringar i de bästa tidskrifterna. Idag verkar det som många publiceringar i andra eller tredje klassens tidskrifter räcker. Jag har sett att det finns professorer som inte har en enda publikation i en första klassens tidskrift! Och som t o m inte har något framstående eller internationellt nätverk.

Hälsningar
Göthe Wallin
Pensionerad f d teknisk fysiker med 25 år i Ludvika

]]>