Av: Oscillate

Oscillate — Mon, 26 Oct 2015 08:48:00 +0000

Hej Ulf, jag håller med om att det finns en fundamental fråga. Jag tror som du att våra nuvarande föreställningar, och i lika hög grad tidigare föreställningar, har ett avgörande informationsvärde. Logiken i detta kan bara missas av de som förnekar att mänskligt medvetande är av fysisk kvalitet och funktion. Eftersom i stort sett alla nutida tänkare är övertygade dualister så avfärdas den uppenbara kopplingen som ”konspiration, new age, spekulation, fantasi” och andra nedlåtande. Det är synd eftersom man då går miste om, i mitt tycke, anmärkningsvärt tydliga ledtrådar till svaret på de fundamentala gåtorna.
Jag vill påstå att den som lyckas uppfatta fysiken objektivt, som den är innan den subjektiva bestämningen och tolkningen, har en ganska öppen väg till svaren. Jag är inte fysiker själv, men så mycket tycker jag mig se att alla lösningsförsök bygger på en grundpremiss som missar det egentliga förhållandet mellan dualism och monism.
Jag gissar att dagens teorier börjar sina byggen vid Plancktid och framåt. Jag gissar att det är anledningen till deras framgång såväl som ofullständighet. Jag tror att det vi måste föreställa oss, men aldrig kan verifiera experimentellt, är en pre-Planck situation där endast ett system existerar. Det finns här ingen förutsättning för termodynamik, relationer eller dimensioner. Att kräva samstämmighet mellan detta primära event och dagens vedertagna teorier är ett skott i foten. Det event jag föreställer mig är ursprunget till all det som följer. När det primära eventet fullföljt en sekvens så ändras förutsättningarna radikal. Från och med då gäller det vi empiriskt kan observera idag d.v.s. från Plancktid och framåt.
Om jag var teoretisk fysiker skulle jag välja fotonen som modell för det primära eventet. Hur den erhöll sin aktionspotential h kan man spekulera över, men en sak i taget. Jag skulle definiera fotonen som det ursprungliga kvantsystemet innehållande:
-Kinetisk energi
-Orbitalt moment centralt
-Angulärt moment perifert
Jag skulle stanna där och börja mina beräkningar. Låt respektive moment vara kraft F, låt energi utöver h vara en effekt orsakad av interaktion Am/Om, låt Am vara orsaken till rymddimension och funktionen av strålning/radience, låt Om vara orsaken till tidsdimensionen och funktionen av gravitation.
Sedan använder jag förslagsvis Euler’s arbeten för att räkna på händelsen och beskriva den geometriskt. Jag ser då uppkomsten av en spiralstruktur vilken aldrig återvänder till origo och därmed är irreversibel. Jag ser möjligen en fundamental relation mellan kinetisk energi och potentiell energi, där den senare tar vid där den förra tar slut. Det torde vara på toppen av en vågbeskrivning. Det vi har är uppenbart en ur-vågfunktion, en helix som innehåller allt vi behöver, om än i mikroskopisk kvantitet. Storleken spelar som bekant mindre roll, det avgörande är att kvaliteterna är i tid och på plats. Jag dristar mig att påstå att just kvalitet är det kvantteorin saknar. Därför räknar man med rätt kvantiteter, ovetandes om vilka kvaliteter man beräknar.
Jag ska inte breda ut mig mer än så, men det finns väldigt mycket att säga om detta mycket lilla event. Gällande medvetandet anser jag att begreppet intelligens är helt avgörande. Frågan om epistemologi och begränsningar i perception är sekundär till det som sker med de data medvetandet registrerar. Om vi letar reda på vad ”intelligens” ursprungligen avser så finner vi latinets ”inter legere”, vilket betyder ”mellan valmöjligheter”. Jag menar att detta är orsaken till all subjektivitet och det som gör ett objektivt perspektiv närmast omöjligt för en väl utvecklad intelligens. Intelligensen tolkar information, ifrågasätter den, tillskriver den mening, analyserar och syntetiserar. Kort sagt, den gör allt det som krävs för kritiskt tänkande, teoribyggande, fantasi, hypoteser, kreativitet och subjektiva åsikter. Utan intelligens hade vi inget av detta, bara en mer eller mindre effektiv anpassning till miljön. Intelligensen tjuvkopplar evolutionen och gör det möjligt att prova fram olika kombinationer av beteende och miljö. Den gör att vi kan manipulera såväl oss själva som vår miljö innan en förändring sker spontant. Om intelligensen inte ifrågasatte input, bara behandlade den, skulle människan inte dominera som vi gör. Jag menar att de försök till artificiell intelligens vi ser idag helt missar denna poäng. Man fokuserar på effektiv hantering av objektiv data, minneskapacitet och logaritmer, när nyckeln till intelligens istället finns i att regelmässigt uppställa ett subjektivt alternativ till den objektiva verkligheten. En intelligent robot som får instruktionen ”Beräkna X” kommer svara ”Varför då?”.
Nåväl, i grunden tror jag standardmodellen kan förstås som en tolkning av vad som sker efter det primära eventet då tidrum påbörjas av en foton med lika delar tids- som rumsmoment. Jag tror detta förklarar varför ett väggur ser ut som det gör. Det missvisande är måhända att visaren är linjär och inte en halvcirkel.
Ett problem med en såhär spekulativt simpel modell är att den fullt utvecklad kommer förklara allt, förutsatt den stämmer. Därför kommer den anses vara ett ytligt ritande av linjer mellan existerande prickar, helt utan den djupare förståelse som förutsätts nödvändig. Ett sådant argument är intelligent och dualistiskt i lika delar. Det förutsätter att medvetandet är av annan kvalitet än det som observeras, att förståelsen inte är av fysik utan ”mental” samt att alla nuvarande grundpremisser är fullt korrekta.
Jag menar att intelligensen och fotonen, vad den nu är, har mer gemensamt än vi tror. De handlar om lika delar isär- som ihopplockande, om skapande av ny komplexitet, om två till synes motsatta funktioner i ett och samma system, som via interaktion orsakar det vi benämner energi.
Utgår vi från den premissen kan vi se t.ex. E=mc2 på ett nytt sätt.
c är här moment x moment, det vill säga ljus. Notera att ljus, i ljuset av detta, har halva hastigheten av ett perfekt linjärt moment helt utan vågfunktion.
c2 är sålunda interaktion av F.
c2 orsakar därmed E.
E är varianter av kombinationen våglängd x frekvens i.e. grader av densitet.
Kontentan blir att interaktion mellan kraft/er orsakar energi som manifesteras i massa av skiftande densitet.
Att AE preciserar c till 2 hänger då samman med att fotonen är exakt lika delar tid/rum, frekvens/våglängd, orbital/angulär.
Därav följer att ett termodynamiskt scenario av ekvivalens, istället för ljummen stillhet och död, innebär universums slutgiltiga, eller momentära, upplysning.
Där någonstans, om inte mycket tidigare, kan vi göra korsreferenser till den s.k. religiösa litteraturen, till Voltaire och Buddhism. Då borde väl ljuset gå upp även för den mest intelligente av tänkare.
Eller?

Av: Inge Njören

Inge Njören — Sat, 24 Oct 2015 15:53:00 +0000

Gissningsvis är det svårare att förstå hjärnans ”mjukvara” än att konstruera en medveten robothjärna.

Hjärnan har ju genom årmiljoner, genom DNA, selekterats och funktioner har bytt funktionsområden och pillats på i det oändliga så att det förmodligen inte finns en begriplig mjukvaruarkitektur, utan är mest troligt ett mischmasch av spaghettikod, liksom DNAs spaghettikod. Om en robothjärna kan konstrueras så är det med en begriplig rationell arkitektur och funktionalitet.

Dock tror jag att det svåraste är att konstruera överlevnadsinstinkt och det elaborerade lögnsystem av ”självkännedom” som gör att vanliga varelser fortsätter att leva. Jag tror att ett medvetande som inte har den funktionen och inser att den bara är en obetydlig blip i ingenting kommer dra den enda logiska slutsatsen och avsluta sig å det snaraste.

Av: Danikullen

Danikullen — Sun, 18 Oct 2015 17:56:00 +0000

Här är ett försök till matematisk modell av medvetandet, se efter 26min (Donald Hoffman):
https://www.youtube.com/watch?v=TSBbGr0pELQ
Vad säger professorerna om hans slutkläm:
”Consciousness is all that science has observed”
Har man en matematisk modell så går det väl snart att göra
kod? Ser fram emot nästa mobil med lite medvetande…

Vänliga hälsningar
Dan

Kommentarer på: Demokritos fattar galoppen

Av: Oscillate

Av: Inge Njören

Av: Danikullen